Glad midsommar!

Önskar er en underbart varm och skön,
solig och fin,
magisk
och alldeles speciellt
härlig midsommar!

Och skulle vädergudarna

haverera

så är midsommar ändå

magisk!

Kära kund!

Har du en tro på något mer?

Det finns en mening med allt. Och det finns mer än vad vi ofta ser. Jag vill ge dig en bekräftelse, att det du anar är rätt. Vill låta dig få in upptäckarglädje, magi och goda helande energier i livet. Lite som barndomens glittrande oskuldsfullhet för vem längtar inte tillbaka… lite?

Med värme och fantasi ger jag dig spänning, inspiration och intuitiv magi att fylla ditt liv med. Energifylld, berörande och helande konst som talar om balans och andlighet. Konst som är fylld med kärlek och lust till livet.

Som den universella människa jag är, så har jag kontakt med själen, himlen och jorden. Jag vet att det finns mer än vad vi kan se och höra, och att detta är underfundigt och klokt och en hyllning till livsmagin. Detta har jag alltid velat visa i måleri, fotografi och texter.

”Fantastiskt magiska kreationer. Fulla av energi. Gjorda av en vacker själ som berör på djupet”
- Jeanette Ivarsson, medium

”Varmt, färggrant och fantasieggande”
- Madelene Nattfrost

”Vackert, intuitivt och talande”
- Caroline Carlsdotter Kempe, medium/healer

”Konst som talar om något mer, en andlighet. Det finns healing i målningarna och bilderna.”
- Linnéa, 80 år

Vill du veta mer?
Instagram: warglyckeart 
Facebook: Warglycke Art
Ateljé: Inne på gården Johan Nybergs väg 8, Härnösand

Artists Statement

Med obändig styrka och kraft har jag alltid önskat visa hur min värld ser ut, i målade bilder, foton och texter. Utforska och tänja på gränserna till okända världar. Jag målar det jag ser, och det jag får vägledning från Universum att måla.

I mitt kreativa flöde bestämmer jag själv vad som är trovärdigt. Arbetet med mina verk är oftast inte förutbestämt vad det skall bli, målningen visar vad den vill.

Jag drivs av hur vi människor fantiserar, av rädslor och drömmar. Bygger fiktiva världar och upplevelser, som inte alltid är sanna. Men vad är sant? Poetiska bilder som lämnar spår, ibland med en skrämmande skönhet, en uppfylld frånvaro i det visuella förförandet. Jag vill beröra, transformera och få omgivningen att reflektera. Jag vill punktera det mänskliga dramat för att klargöra vår existens och finna en poetisk mening i vardagen Intresserar mig för hur konst kan beröra sinnet, och vara en del av det kollektiva minnet.

Jag arbetar experimentellt och lustfyllt, intuitivt, det blir det som det ska bli oavsett hur det börjar. Det finns en mening med allt. Har ofta flera projekt samtidigt, i stundens ingivelse. Bilder och texter har följt mig så länge jag kan minnas, långt före skolåldern.

Då jag är mestadels uppväxt på landet, i Svealand och Götaland, har jag varit mycket i naturen och sett vad och vilka som bor där. Det, samt musik och stjärnhimlen har inspirerat mig mycket, men inspirationen kan finnas var som helst.

Mina dekorerade hantverk erbjuder även de till en fiktiv värld. Ett sökande till det vackra, till en högre form av varande. Jag lägger ner mycket känsla och kärlek i mina verk så att de skall fyllas med goda energier. Jag vill inspirera och beröra.

Den kreativa konstnärligheten kommer starkt från min mors sida, där de flesta är kreativa på olika sätt. Hur mycket de äkta belgisk-vallonska generna har hjälpt till kan man också fundera på…

Att skapa konstverk är vacker kärlek i handling.

Det går framåt

Att från att stå hemma i köket och måla... till att ha en egen ateljé... det tar sin lilla tid. Inte bara att saker ska så kallat "falla på plats"... utan även allt som ska göras, fixas, grejas, tas om hand. På det ska du vara verksam med penslarna också, för utan målningar så finns ju liksom inget att visa upp. 

Men vi har ihärdigt, fast med många avbrott för annat - livet pågår ju fortfarande - dragit ateljélasset framåt. 

Och nu på lördag kör vi med - Öppet Hus i ateljén. Lite spännande och också väldigt kul. Blir lite trist att hela tiden stå där ensam och måla och greja. Det har ju också varit så kallt att det inte har gått att ha ytterdörren öppen mot omvärlden och då syns det inte så mycket att det faktiskt är verksamhet i lokalen. 

Måste ändå säga att det har skett mycket på den ändå ganska korta tiden som vi haft lokalen. Det enda som fanns där var två skrivbord som vi fick ärva. De som jag målade svarta och nu har som mitt arbetsbord. 

Nu är det mest jobb via dator som återstår. Förutom att måla då. Och pyssla med det andliga hantverket. Jag längtar till att allt flyter på och jag får ha bara roliga timmen hela tiden. Wiiiiii… så kul! Jag längtar också till att det blir varmare väder ute så jag kan ha dörren öppen och snacka med folk. Vill ju inte bli enstöring där i min ensamhet. Fast jag har ju ofta maken där också, han har en del av lokalen för sin verksamhet. Dock har han inte kommit lika långt med sitt så det är fortfarande lite hemligt vad han gör. Jag vet... och det blir bra!

Fixa hemsida

Ja. då var det så dags att greja en hemsida...

Jag har haft det förr. Och kommer att ha det nu igen. Har mitt webbhotell hos Binero sedan ett antal år tillbaka, bara tidigare under ett annat domännamn. Och jag har fullt förtroende för mitt webbhotell så varför inte fortsätta. De har hjälpt mig med diverse problem utan att knorra.

Inför bygge av hemsida är det en hel del man behöver tänka på. Jag börjar att skissa upp hur jag vill ha den. Känner att det faktiskt är ganska viktigt att få in Instagramkontots bilder t ex. Där flödar det lite mer än på en hemsida. Likaså på Facebook.

Nu... papper och penna och skissa upp hemsidan.

Återkommer...

Söndagsfira - 9 juni 2019

Den här söndagen firar jag att vi varit på konstrunda i Nordingrå.

Att jag fått lite kontakter. Förslag på kontakter. Tips och råd. Samt sett en massa god konst. Nu har jag massor av inspiration att fortsätta. För att få ut konst måste lite inspiration komma in, även om jag mest gör kanaliserat målande.

Konstrunda Nordingrå - Mimmi Strinnholm

Efter att träffat Margareta Petré fortsatte vi ut mot kusten för att leta reda på Mimmi Strinnholm. Henne har jag följt på Instagram ett bra tag. Gillar hennes mystiska konst. Tilltalas ju av mystik och sådant man inte riktigt kan förklara. Hör ju liksom till min genre också... detta med mystik. 

 I ett härbre möttes vi av en svartklädd kvinna. Mimmi. Jag visste att dottern hade någon sorts bekantskap med henne och så var jag ju väldigt nyfiken på konsten hon producerar... så detta blev ett glatt möte.

 Husen! Kolla de fina husen! Om jag hade tålamod skulle jag nog också göra lite hus... men, kanske någon dag. Senare. Har så mycket annat som vill ut.

 Inte en snigel... trots huset på ryggen.

 En del hus var fint upplysta, som om det var någon hemma som hade tänt lyset. Snyggt!

 Fina broderier. Med tunna, tunna stygn i massor. Så levande och fint. På återvunna dukar och tyger.

 Baba Yaga.

Detta var inte bara vad vi besökte. Det var höjdpunkterna. Sedan hälsade vi på flera konstnärer på flera ställen men där fotograferade jag inte. Bara snackade och tittade. 

Konstrunda Nordingrå - Margareta Petré

I det fina söndagsvädret tog vi bilen till Nordingrå för att bevista sista dagen av Nordingrå konstrunda.

Startade rundan hos Margareta Petré. Som vanligt, för så har det numera blivit. Denna gång var temat "Petré x 3".

Vi började med filmrummet nere. Jonatan Petré Brixel visade film (se länken).
Därefter tog vi trappan upp på övervåningen där Margareta visade sina målningar, färgenergier. Vi diskuterade lite runt konst och hon delade med sig av lite trix, knep och råd. I ett litet rum, det strax bakom Margareta på bilden ovan, hängde fotokonst av Erika Holm Petré.

 Blå, lite urtvättad... men ack så snygg, där på plats. Fotot gör absolut inte tavlan gott. Och som vanligt ska tavlor alltid ses i rätt ljus, annars "dör" de!

 Gula färgvibrationer. Och min ena dotter, som också var med.

 Mer gult, och orange. På golvet en påbörjad målning.

Underbart vibrerande rött.

Varför blev jag konstnär?

Varför blev jag konstnär?

Vadå blev?

Det har jag alltid varit. Född sådan. Sedan första andetaget har jag fortsatt av bara farten.

Men om vi börjar från början. Jag är från en väldigt konstnärlig och kreativ släkt, speciellt på mammas sida. De flesta har den konstnärliga kreativiteten, inte med modersmjölken, utan i generna och med redan från början. Själv var jag inte stor när jag började visa att det kreativa konstnärliga var min grej. Tidigt fick jag mamma att hjälpa mig att lära hur man gör… än det ena och än det andra. Det har varit allt från att teckna till att sy och hantera verktyg. Min mamma var min stora lärare och förebild, tillsammans med min mormor. För övrigt har jag inspirerats av John Bauer och Hans Arnold, senare blev det Margareta Petré och Gerda Lipski, samt Flora Bowley.

Eftersom min mormor målade hästar och landskap bland annat och min mamma gulliga blommor och djur så slog jag mig in på en annan väg. Fantasi och det jag själv har upplevt. Som andlig och medial finner man världen bestå av så mycket mer än vad de flesta upplever. Både skrämmande och helt fantastiskt underbart.

Samtidigt med att teckna och måla fanns behov av att jag skulle få uttrycka mig på fler sätt. Jag lärde tidigt att sticka och virka samt att sy. Och själv tog jag tag i detta med fotografering. Med högsta betyg i Bild och slöjd samt Religion och Matte så såg jag bara en utväg. Konstnärens väg. Jodå, religionskunskapen och matte ingår även där. Hur ska jag annars kunna räkna ut priset på min konst? Eller se sambandet mellan religion och det andliga? Så mina bästa ämnen var viktiga för mig. Till det hade jag även bra betyg i Geografi… gör att jag har bra koll på var i landet jag befinner mig (för närvarande fel ställe) men än mer viktigt hur det ser ut på olika ställen i vårt land och hur naturen ser ut. Viktigt när jag avbildar. Sedan några år tillbaka målar jag även shamantrummor och tillverkar och målar andra andliga redskap.

 

Så varför blev jag då konstnär?

Jag hade inget annat val. Ville inte ha något annat val. Jag gör det jag brinner för. Bilder, texter, ord, färger… på alla de sätt jag kan komma på. Är inte främmande för att lära mig mer om olika tekniker, tvärtom.

Nä, jag hade inget annat val än att bli konstnär. Jag har hela mitt yrkesverksamma liv fått veta att ”sådana kvinnosaker” kan man inte leva på. Jag ville göra och leva på. Nej, sa arbetsmarknaden, du ska vara på kontor. Visst, det är skönt att om vintern slippa vara ute och frysa… men nej, som konstnär gillar jag inte kontor om det inte är för att göra konst. Där jag är i livet nu så har jag vidtagit mått och steg för att vara konstnär. Nu bestämmer jag själv. Barnen är stora och jag har bara maken att ta hänsyn till… och även han är konstnärlig och lik mig. Så vi drar åt samma håll! Vi har skaffat oss en ateljé, där vi tillsammans njuter av vår kreativitet. Nu fattas bara att bygga vårt drömställe, med stor ateljé, någonstans söderut, och fortsätta på den konstnärliga vägen.

Jag har aldrig blivit konstnär. Jag har alltid varit det. Jag var det redan innan jag föddes.

Söndags-fira! 2019-06-02

Idag är det söndag. Och juni månad har infunnit sig. I går med regn och svalka och idag med växlande sol och moln, och med kall vind. Dock riktigt skönt när solen var framme och värmde.

Vad ska vi fira denna vecka då?

Ja, vi kan ta att arbetet med att färdigställa ateljén går framåt. Allt tar sin tid och vissa saker tar mer tid. Dock kan jag måla och greja där med all den kreativitet jag gillar att syssla med.

Att jag talat med mamman som beställt tre tavlor till sitt barns rum. Fått sammanställt vad de ska innehålla. Lite av en utmaning för mig för jag gillar ju egentligen inte att måla föreställande, men jag får göra det på mitt sätt och då blir det ändå bra.

Firar också att kursen Konstnärslyftet lärt mig mycket nytt samt bekräftat en massa tankar jag haft om just detta att "driva en konstnär". Tänkte inte så fel eller dumt alls! Dessutom har vi fått massor med bra tips på vägen. Tacksam!

Bilden har mitt barnbarn tecknat. Då han gjorde det var han inte fyllda fyra år, det fattades fyra månader. Människan har ögon och kropp, och spindeln ovanför har många ögon. Och så ett moln...