Utställning "Drömtiden i själens trädgård" Fagersta 16-25 maj 2025

För er som av olika anledningar inte kunde komma och kika på vad vi åstadkommit finns denna video. 

Detta var utställning nr 2, den första var under påsken 2025 och även den ligger som video på YouTube-sidan. 

Några verk har sålts och andra inte. Sådant som händer på utställningar. I videon syns alla verk. 

Nytt från penseln!

 Har två lika dukar på ram som behövde en uppdatering. Det som fanns där sedan tidigare hade liksom spelat ut sin roll. Jodå, så kan det bli. Och då är det så fiffigt att man lätt kan måla över tidigare alster. 

Här kommer ett vintrigt rike fram. På två dukar. Men de går att ställa eller hänga tillsammans, som bilden visar. Jag gillar den undre bildvarianten bäst. Sakta växer denna fram... med vinter. Inte för att jag längtar tillbaka till vintern. Nej. Bara det att i detta rike är det vinter. Konstant vinter. På en del ställen kanske det är så. Helt enkelt. Och detta råkade slinta ur min pensel. 

Namn har jag redan på målningarna. Men detta får vi ta senare. De är ju inte klara än. Och med min obligatoriska svarta ram blir det nog... spännande.

Konst & Kulturrundan i Kolbäcksådalen 2025

Så har jag för första gången deltagit i Konst & Kulturrundan i Kolbäcksådalen. 2025 års konstrunda. Många utställare på många orter i Västmanland. 

Att jag inte deltagit tidigare beror på att jag då bodde på annat ställe i vårt avlånga land. Nu bor jag där jag vill bo, i Västmanland, och då kunde jag också delta. 

Många fina utställare och många fina alster som ställs ut, som hängs upp. Ingen är den andra lik, och så ska det ju vara eftersom vi alla är just olika. 

16-25 maj 2025 deltar jag i en utställning i Fagersta. "Drömtiden i själens trädgård" heter utställningen där jag och tre till deltager. Mer om den senare. 

Ny stor målning

 En "gammal" målning. Övermålad. Den finns ändå under. Anger tonen. Fast den inte syns. Även en sak som inte syns kan ange en ton. En frekvens. En känsla. Här finns den kvar. Fast motivet är helt annat idag än när duken först möttes av färg. 

Tänker inte visa originalet. 

Här kan man se en massa olika världar. En massa olika platser. Man ser dem bäst i verkligheten, inte på en liten bild. Just nu hänger denna i vårt vardagsrum. Pryder verkligen sin plats. 

106x77 cm. Akryl.

Själstavla - själsmålning

 

År 2017 bevistade jag en kurs där vi skulle måla vår själ på en tavla. Detta efter en meditation. Alla arbetade noga och intensivt. Fram kom denna bild på min duk. 

Visste snabbt att detta var en bergskristall. Jag älskar av någon anledning just bergskristaller, men visste dock inte att denna befann sig i min själ. 

Idag hänger den på bästa plats i vardagsrummet. Man ska vara stolt över sin själ. 

Maken var också med på kursen i att måla sin själstavla. Den tavlan blev inte lik min. Men den blev också som den skulle. 

Utställning av mina tavlor - och lång ledighet

 Long time, no see...

Det har varit en lång sommar. Inte het alla dagar. Men ibland. Augusti var varm och skön, i alla fall. Vi har haft en lång ledighet, bland annat beroende på läget i vårt land med den så kallade pandemin. Det mesta har ju stått stilla i väntan... på vadå?

Jag har jobbat i ateljén vissa dagar. Andra dagar förkovrat mig... eller bara levt latliv. Det ena utesluter inte det andra och allt behövs. Tid att reflektera ska inte uteslutas, många bra beslut kan bli tagna då. Jag gillar att få gå tillbaka in i mig själv och reflektera över livet och vad som hänt och skett. Det inre har många bra åsikter och insikter. 

En del av mina alster har fått komma på utställning som pågår till och med 18 november 2020. Var de finns syns i bilden ovan. Naturligtvis är vi tillbaka i ateljéarbete de flesta dagar, då inte annat pockar på vår uppmärksamhet. Tyvärr stannar inte livet upp bara för att vi är i ateljén även om jag skulle vilja det. 

Nya motiv finner sin plats på dukar. Motiv som tar sin tid att födas... för de har ofta sin egen vilja. Det förstår säkert ni som målar/är kreativa själva. 

Pågående målningar

Just nu målar jag på sex olika målningar med universum som bakgrund.

Här är en av dem. Inte riktigt klar... ibland måste saker och ting mogna, som jag ju sagt förr.

Jag tycker att den märkliga gröna färgen runt om blev väldigt bra. Syns än bättre i ateljén. Sedan jag tog bilden så har lite mer detaljer krupit dit. Och nu står den åter igen på tillväxt. Eller kanske den är färdig. Vi får se.

Självmålande färg!

Det är det här jag älskar med mitt måleri...

när färgen själv, eller tavlan, bestämmer vad som skall vara där.

Här är ju färdigmålat egentligen... trots att det bara är en slarvig grundning för ett annat syfte. Nu måste jag ju skaffa en annan svart uppspänd duk till det som skulle målas. Och hoppas på att den grundmålningen gör motivet som egentligen skulle vara där.

Men... det är så härligt när sådant här händer! Då flinar hjärta och själ ikapp med solen, eller kanske var det månen.

Ni ser väl vad jag ser?

Lotusen och dess betydelse - hur hittade jag lotusblomman?

 Ja, hur kom jag på detta med att måla Lotusblomma då?

Nä, jag kom inte på det. Det ramlade över mig bara. Som en uppmaning. Har inte tidigare tänkt på just Lotusblommor. Har mer tänkt på rosor och kantnepeta. Men ingen av dessa blommor har tänkt sig att komma ut ur penseln. I alla fall inte än. Och just de jag brukar tänka på, ja... de är inte vad jag målar. När jag målar så tänker jag inte alls. Lyssnar på musik. Är helt bortkopplad från det vanliga livet... eller uppkopplad till något annat.

Men Lotusen då? Den bara fanns där. Tänkte inte ens från början att det faktiskt var en lotusblomma. Det var en blå blomma som hade en märklig form.

Fick en tanke i går att googla på just lotusblommor. Det var givande. De är lite som våra näckrosor som växer lite här och där i vatten. De har roten i dyn och blomman i solen.

Halvfärdig Lotusgudinna

Inom Buddhismen ser man lotusblomman som en symbol för andlig utveckling... en symbol för återfödelse och spirituell upplysning. Den betraktas som helig av många kulturer och människor i världen. I egyptisk mytologi ansågs lotusen representera solens återfödelse eftersom den blommar på dagen och sluter sig om natten. I hinduisk kultur sägs det att gudar och gudinnor sitter på lotustroner... 

och jag satte en gudinna i lotusens mitt. Innan jag ens visste detta om lotustroner. Och målningen heter "Lotusgudinnan"... det också innan jag hade informationen om den hinduiska kulturen. 

Detta är lite kul, att jag först målar och sedan kommer på att googla och få information... som ibland gör att jag tappar hakan. Hur kan detta komma ut ur mina penslar? 

Inom buddhismen anses lotusblomman som helig. Den ska symbolisera människans upplysning ur mörkret... kan väl då vara helt i tiden... med tanke på den nya tiden och hur människor vaknar upp. 

Den blå lotusen var den mest perfekta blomman enligt det tidiga Egypten. Den ansågs dofta som Ra´s svett (hmmm…) som angavs som en underbar doft. Själv har jag inte träffat på lotusblommor i verkligheten så jag kan inte säga vad som stämmer angående doften. 

Den blåa lotusen står för - visdom och kontroll över sinnena. Har ingen aning om varför den skulle vara blå på min målning, men så var det. Kanske inte framgår så bra av bilderna men den blå färg jag målat med är vibrerande blå. 

Känns inte som att det är slutmålat med lotusblommor. Det ligger åtminstone en till i medvetandet och guppar. Kanske två... 

Kan också berätta att jag blev inspirerad till detta när jag lyssnade på Schillers låt "I feel you", som spelades mest hela tiden under tavlornas tillblivelse. Nedan är en del av texten till den.

I feel you
In every stone
In every leaf of every tree
If ever grown
I feel you
In everything
In every river that might flow
In every seed you might have sown
I feel you

I feel you
In every vain
In every beating of my heart
Each breath I take
I feel you
Anyway
In every tear the time I shed
In every…

Blå lotus - I feel you, in every leaf...

Akryl på svart duk. Pillade bort duken från en ram som slagit sig av någon anledning och blivit krokig. Älskar ju att ha bara duk att måla på och sedan får den sin kilram när jag gjort vad jag ska på duken.

Denna målning är inspirerad av Schillers låt "I feel you". (här kan du lyssna på den)

Det enda jag visste sedan bottenmålningen var klar... var att dit skulle en blå blomma. Ritade upp med kolpenna och fram steg blad och knoppar och en hel jätteblomma.

Målat med Amsterdam akrylfärger från Art of Veda förutom den blå blomman som är i Winsor&Newtons ultramarine.

Lotusgudinnan!

"Jag är perfekt som jag är"... säger hon.

Och vem är inte perfekt som den är? Jag är perfekt som jag är! Det är meningen att jag ska vara precis som jag är. Inte ändra på nåt. Jag passar in perfekt som ett kugghjul där jag ska vara. Den som trodde något annat får nog tänka en gång till.

Du är väl också perfekt som du är?

Halloweenparty och Lotusgudinna - tavlor på gång

Det har blivit lite målat i ateljén... minsann. Nu gör jag ju ganska stora målningar så det tar lite tid att färglägga ytorna. Och ibland kommer annat emellan, så som livet och dess virrvarr. Så det blir inte hela dagarna som går till min kära konst.

Halloweenpartyt i skogen växer fram. Det är mycket som ska dit, många som ska partaja i oktobernatten. Här en liten ren som inte är klar än. Den saknar skuggningar och att få ett liv. Söt blev den i alla fall, tycker jag.

Nu har hon krupit fram ur blomman... det går att se henne. Än är hon inte klar, inte blomman heller. Och jag älskar den vibrerande blåa färgen på blommorna. Det är Winsor & Newtons ultramarine, i övrigt har jag Amsterdamfärger från Art of Veda. Lotusmadonnan säger att... "jag är perfekt precis som jag är", och skickar hälsningen till alla och envar.

Idag har jag också limmat fast målade dukar på sina baksidor av trä. En metod som visade sig fungera mycket väl. Jag har ännu inga bilder på detta och återkommer med både bilder och lite mer förklaring hur jag har gjort. Spännande är det att prova nya tricks och knep... och det blir bra. Det är ett nytt sätt att hantera målardukar, för mig. Kanske har någon annan gjort lika, det vet jag inte. Har aldrig sett tillvägagångssättet tidigare. Men jag har ju inte sett allt heller.

Lotusgudinnan

Äntligen har jag kommit över fasen där målningen är det fulaste jag vet och aldrig kommer att bli något bra av...

det är lika fascinerande varje gång. För alla målningar har en fulfas. En period då det ser ut som... kattskit. Om nu en målning kan se ut som det. Så gott som alla som målar känner till den där fula fasen. Fult. Fasligt. Hemskt.

Och plötsligt händer det!

Kan vara frågan om ett enda penseldrag som skiljer fult från något som kommer att bli alldeles fantastiskt. Och jag kan säga att denna målnings grund såg för hemsk ut... det var så jag ville svära om den. Men det gjorde jag bara tyst. Vet ju att det är övergående med det fula. Och nu...

nu känner jag mig nöjd. Den blå färgen vibrerar, och är lite genomsynlig. Verkligen lever. De gröna bladen kommer att skuggas och behandlas mer. I lotusen kommer det att hända saker... men det visar jag då. Än har jag många sköna timmar kvar på denna... och troligen är det den bästa jag har gjort... tycker i alla fall jag just nu. Alla mina tavlor är de bästa jag gjort men har olika budskap och olika uttryck, ingen är egentligen sämre än den andra.

Kanske är det så att jag nu liksom funnit mig själv. Igen. Och jag visste och kände att den dag jag hade lite mer utrymme, som en ateljé, så skulle mina målningar ändra sig från tidigare. En ändring är att jag har större tavlor, dukar... känns bra. Inte sitta och peta i småttigheter. Det är jag trött på.

Nu är det kväll och snart dags att slagga... men jag sitter och känner att jag skulle vilja gå till ateljén och måla mer. Det är sååå härligt! Känns så bra! Och jag älskar det.

Och nästa vecka ska jag ha "torsdagskaffegänget" på besök i ateljén - de flesta har inte sett den och de som sett den är mäkta imponerade.

Åter i selen...

efter sol och sommar så återgår vi så smått till det gamla vanliga... eller nya vanliga.

Det nya vanliga är att tillbringa tid i ateljén. Måla. Hantverka. Ja, det är ju inte så att det inte har målats i sommar, det har det. Bara inte i den utsträckning som var tänkt... för solen kom emellan. Tid att vara ute när det är varmt och skönt måste man ta sig. Och det gjorde vi. För som sagt, sommaren räcker inte året om. Tyvärr.

En av sommarens målningar - De vise männen.
Akryl.

Ankomsten/The Arrival

Det var en gång en tom duk. Vit botten. Stor.

Den ville ha lite färg.

Färg fick den. Och sedan hände saker... som jag inte hade anat att de skulle komma...

Och detta blev det. Ankomsten heter verket.
Jag har räknat de ankommande, det är 189 stycken. När vår jord fötts på nytt och de häftiga ovädren dragit bort,,, då anländer de. Våra avlägsna kusiner.

Ännu en målning som inte var planerad. Den styrde sig själv. Någon nämnde att det var Plejaderna som kommer... och jag nekar inte. Det är en tanke jag själv fick.

När kilramen kommer dit är den ca 110 x 80 cm.

Tornet

Tornet återkommer på flera ställen i mina målningar. Lite slitet och tufsigt och som fått utstå väder och vind i århundraden... men som ändå står starkt och lite uppkäftigt pekande mot skyn.

Det första tornet dök upp på en trumma som skulle målas. Och budskapet till truminnehavaren handlade om tornet och dess styrka. Precis som vi människor kan stå starka trots att vi blir lite tufsiga och omtumlade så gör tornet det. Inget får det på fall. I målningen ovan så har ett hemskt oväder dragit fram men tornet står pall och det håller dessutom på att mojna.

Här har också energierna stillnat efter ett hårt angrepp. Månen har kommit fram och det slitna tornet står starkt och pekar finger. Ungefär som att "jag klarade det, minsann". Detta är en kanaliseringsmålning till en person som äger trumman. 

Det är lite märkligt vem som vill vara med på bild...

När jag målar så målar jag oftast inte något speciellt föreställande. Jag lägger på färg, gör mönster, låter färgen rinna... börjar om. Vrider och vänder på duken så att jag till sist inte vet vem sida som var upp först.

När detta torkat så vrider jag på duken/tavlan och ser vad som vill komma fram. Ofta är det något. Ibland är det inget, och då blir den bara en bakgrund till något annat.

Jag har alltid sagt att jag kan inte måla eller rita trollsländor. Bevisligen (bland annat målningen Tornet) kan jag det för jag har gjort det ett antal gånger. När jag målat rosa på duken ovan så stack två stycken påfåglar fram sina näbbar och kraxade att de ville vara med på ett hörn. Nu är de ju inte i hörnet, men ändå. Klart och tydligt stack de fram näbben och visade sig. Ja, det var ju bara att göra som de sa. Att rosa påfåglar inte finns i verkliga världen (tror jag) det gör inget, de känner sig verkliga och levande ändå. Och jag har också sagt att jag inte kan måla påfåglar. Tydligen kan jag det också! Var ju bara att göra det.

Denna är i akryl på duk, 24 x 30 cm.

Måla, och måla... andlig konst

Det är skillnad på måla och måla...

Eller egentligen inte. Det är ju akryl eller akvarell och olika motiv... men på andra saker och på annat sätt. Jag målar trummor, jag har målat min skallra, och en talking stick... bland annat. Jag gör även drömfångare men dessa målar jag inte. Inte än, i alla fall. Har en tanke om hur jag kan få in lite annan färg på dem också... men den dagen, den glädjen.

Trumman med vargen är min egen. Den vita vargen är min följare i vått och torrt, tillsammans med en mer ordinärt tecknad varg. Den ordinära vargen finns på en annan trumma som jag inte själv målat. Trumman med tornet är makens trumma, den är kanaliserad och målad från det. Redan när jag först fick ögonen på hans trumma visste jag vad den innehöll i bildväg. Ibland går det snabbt. Andra gånger måste jag invänta vad som vill fram.

I mitten är en barntrumma, den gjordes till barnet var två år och har faktiskt använts av barnet som nu är fyra år. Barnet älskar allt som har med julen att göra och rävar, så valet var inte så svårt. Att barnet dessutom är en månälskare, ja det måste ju synas. Skallran har jag själv byggt, till mig själv. Dekorerat den enligt vad som kom för mig. Den representerar alla väderstrecken och har en björns kraft. Till höger om skallran hänger en talking stick. Full med intrikata mönster, vissa fanns redan där och fylldes bara i och andra tillkom intuitivt. Dekorerad med fjädrar och Bergskristaller.

Trumman nere till vänster är den senaste av mina trummor. Den har jag byggt helt själv från början till slut. Min Moder Jord-trumma. Att det var just en sådan trumma var givet från första början. Handtaget på baksidan, och hur den ville bli mönstrad... ja allt, sa att detta var en Moder Jords trumma. Även trumpinnen är handgjord av mig, och den är mönstrad på handtaget. Sist trumman till höger nertill, den är makens och den har han gjort själv. Tanken är att han ska måla den, men det har inte blivit än.

Inte bara akryl...

jag målar också med akvarell. Och tycker om det.

Målat med vattenfärger har vi väl alla gjort. Om inte annat i skolan. Det gillade jag inte. Vattenfärger, alltså. Därför gick jag länge och trodde att akvarell var samma trista grej. Men, ack vad jag bedrog mig... akvarell var milsvid skillnad mot vattenfärg. Och definitivt inte samma som att måla med vattenfärg i skolan!

Min bana med akryl och akvarell började med akrylmålning. En del sa att jag skulle måla med tjocka lager och andra med lite tunnare. Gillade definitivt inte tjocka lager av färg. Inte heller lite tunnare lager. Jag hittade mitt sätt, med många tunna lager... och lite akvarellaktigt. Fast jag då inte hade testat akvarell.

Senare gick jag en utbildning i just... akvarell. Då fann jag vilket nöje det var att måla med just... "vattenfärger". Fast det var ju akvarell. Och jag upptäckte att när jag målar akryl så är det i mångt och mycket på akvarellsätt.

Den här kille ovan, är i akvarell. En kanaliserad målning, till en liten kund.