Det är det här jag älskar med mitt måleri...
när färgen själv, eller tavlan, bestämmer vad som skall vara där.
Här är ju färdigmålat egentligen... trots att det bara är en slarvig grundning för ett annat syfte. Nu måste jag ju skaffa en annan svart uppspänd duk till det som skulle målas. Och hoppas på att den grundmålningen gör motivet som egentligen skulle vara där.
Men... det är så härligt när sådant här händer! Då flinar hjärta och själ ikapp med solen, eller kanske var det månen.
Ni ser väl vad jag ser?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mest älskat
-
Jag gillar ju det där att ha målarduken fri och kunna vrida och vända på den och till och med hänga upp den vid behov. Detta gör att jag ...
-
Måndag. Höstdagjämning. Första frosten. Och åter till ateljén... efter inbrottsförsöket och åtgärder för att förhindra nya in...
-
Idag är det söndag. Och juni månad har infunnit sig. I går med regn och svalka och idag med växlande sol och moln, och med kall vind. Dock...
-
Jodå, det gick alldeles utmärkt. Både första tavlan och andra lite större tavlan är nu klara och ramade. Färdiga för att se dagens ljus i ...
-
Det blir lite vallmo... ibland. För jag älskar vallmo. Den röda, den som bor i sädesfälten söderut där jag vuxit upp. Och dit jag längtar....
-
Australiens änglar - de som kommer med det svalkande regnet. Kraftfull tavla i mättade färger. Akryl på bomullsduk. Monterad på träski...
-
Jag fotograferar. Jag filmar. Jag skriver. Jag målar. Allt detta går att kombinera på olika sätt. Eftersom jag gillar bilder av alla de sla...
-
Ja, varför blev jag konstnär då? För att jag kan. För att det fanns liksom med i paketet när jag kom till världen. Och varför inte anv...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar