En utställning i skogen?

Nygammal blir som ny

Ibland blir det inte mer än att påbörjat. Tråkigt men sant. Denna började jag på i god tro att den skulle avslutas som alla andra. Eller som de flesta andra... Men icke.

Den fick en gyllenguldgul botten över strängar av diskreta upphöjningar och åsar. Sedan tog det stopp. Tanken med tavlan och vad som skulle bli.... bara dog. Flög iväg med vinden. Kändes fel. Så den blev stående. Ett år, två år... men plötsligt så fick ögonen syn på den.

Och nu händer det saker. Blir något helt annat än vad som från början var tänkt. Förhoppningsvis till det bättre. Men det kan man inte veta innan. Nu finns en tanke... och ett spår har ritats upp med kolpennan samt att blomman målats delvis klar. Ja, botten fick lite mer färg och stänk innan förstås. Blir en helt annan färgton än vad jag målat på sistone. Det blå har blivit mer gyllene. Fint det också.

Häng med så får du se vart det slutar med denna tavla. Antingen hamnar den på väggen...

eller i sopsäcken. Vad tycker du?

Lotusen och dess betydelse - hur hittade jag lotusblomman?

 Ja, hur kom jag på detta med att måla Lotusblomma då?

Nä, jag kom inte på det. Det ramlade över mig bara. Som en uppmaning. Har inte tidigare tänkt på just Lotusblommor. Har mer tänkt på rosor och kantnepeta. Men ingen av dessa blommor har tänkt sig att komma ut ur penseln. I alla fall inte än. Och just de jag brukar tänka på, ja... de är inte vad jag målar. När jag målar så tänker jag inte alls. Lyssnar på musik. Är helt bortkopplad från det vanliga livet... eller uppkopplad till något annat.

Men Lotusen då? Den bara fanns där. Tänkte inte ens från början att det faktiskt var en lotusblomma. Det var en blå blomma som hade en märklig form.

Fick en tanke i går att googla på just lotusblommor. Det var givande. De är lite som våra näckrosor som växer lite här och där i vatten. De har roten i dyn och blomman i solen.

Halvfärdig Lotusgudinna

Inom Buddhismen ser man lotusblomman som en symbol för andlig utveckling... en symbol för återfödelse och spirituell upplysning. Den betraktas som helig av många kulturer och människor i världen. I egyptisk mytologi ansågs lotusen representera solens återfödelse eftersom den blommar på dagen och sluter sig om natten. I hinduisk kultur sägs det att gudar och gudinnor sitter på lotustroner... 

och jag satte en gudinna i lotusens mitt. Innan jag ens visste detta om lotustroner. Och målningen heter "Lotusgudinnan"... det också innan jag hade informationen om den hinduiska kulturen. 

Detta är lite kul, att jag först målar och sedan kommer på att googla och få information... som ibland gör att jag tappar hakan. Hur kan detta komma ut ur mina penslar? 

Inom buddhismen anses lotusblomman som helig. Den ska symbolisera människans upplysning ur mörkret... kan väl då vara helt i tiden... med tanke på den nya tiden och hur människor vaknar upp. 

Den blå lotusen var den mest perfekta blomman enligt det tidiga Egypten. Den ansågs dofta som Ra´s svett (hmmm…) som angavs som en underbar doft. Själv har jag inte träffat på lotusblommor i verkligheten så jag kan inte säga vad som stämmer angående doften. 

Den blåa lotusen står för - visdom och kontroll över sinnena. Har ingen aning om varför den skulle vara blå på min målning, men så var det. Kanske inte framgår så bra av bilderna men den blå färg jag målat med är vibrerande blå. 

Känns inte som att det är slutmålat med lotusblommor. Det ligger åtminstone en till i medvetandet och guppar. Kanske två... 

Kan också berätta att jag blev inspirerad till detta när jag lyssnade på Schillers låt "I feel you", som spelades mest hela tiden under tavlornas tillblivelse. Nedan är en del av texten till den.

I feel you
In every stone
In every leaf of every tree
If ever grown
I feel you
In everything
In every river that might flow
In every seed you might have sown
I feel you

I feel you
In every vain
In every beating of my heart
Each breath I take
I feel you
Anyway
In every tear the time I shed
In every…

de dukar som har målningar ända ut i kanten... då...

Eftersom jag ju helst målar på dukar utan ram, till att börja med... så kan det bli - oftast av en slump - att motivet går ända ut i kanten på duken. Då blir det problem om det ska göras på det gamla vanliga sättet med kilramar. På flera av de dukar där motivet slumpats fram av sig själv så vill jag inte dölja det som oftast skulle hamna på baksidan av ramen.

Dags att sätta alla klutar till och leka uppfinnar-Jocke. Och att leta andra lösningar är jag bra på... oftast. Men det var min konstkompis som kom med det slutliga rådet... om bokbindarlim. En oerhört kladdig historia för övrigt... detta bokbindarlim.

Bokbindarlim är svårt att stryka ut. Svårt att inte få att kladda överallt. Svårt och kletigt och närgånget smetigt. Men... det är till att överlista eländet. Vad stryker jag då bokbindarlimmet på?

Jo, tunn plywood i rätt storlek för målningen, med pensel. Och jag har först stabiliserat plywooden extra genom att limma kantstavar på baksidan av samma material, limma med ute-trälim. Det är alltid bäst i samband med blöta saker... som lim, färg... och så vidare. När listerna sitter fast och det är torrt så är det dags att limma och kladda.

Den första minsta målningen limmade jag på plywooden, och på baksidan av målningen. Det visade sig vara ganska svårt att få målningen fint kant i kant med plywoodskivan. De är ju i samma storlek så målningen ska precis täcka skivan. Nästa målning gjorde jag lite annorlunda. Lade den på plywooden, ställde tyngder på målningen och vek sedan upp och strök lim på en del av plywooden. Tryckte ner målningen där den skulle vara, försiktigt för att den inte skulle förskjutas i sidled. Sedan tog jag lim på en del till, närmast den första limningen och tryckte ner duken. Fortsatte lika hela vägen på båda sidor om mitten, så att allt var limmat. Stryk försiktigt bort eventuella luftkuddar som bildats...

och lägg en tyngd över allt och låt torka. Jag hade införskaffat en annan mdf-skiva som jag hade som tyngd och på den lite verktygslådor. Detta fick ligga till nästa dag... och fram kom en fin målning som satt på sin träskiva. Nu återstår bara att rama!

Blå lotus - I feel you, in every leaf...

Akryl på svart duk. Pillade bort duken från en ram som slagit sig av någon anledning och blivit krokig. Älskar ju att ha bara duk att måla på och sedan får den sin kilram när jag gjort vad jag ska på duken.

Denna målning är inspirerad av Schillers låt "I feel you". (här kan du lyssna på den)

Det enda jag visste sedan bottenmålningen var klar... var att dit skulle en blå blomma. Ritade upp med kolpenna och fram steg blad och knoppar och en hel jätteblomma.

Målat med Amsterdam akrylfärger från Art of Veda förutom den blå blomman som är i Winsor&Newtons ultramarine.

Alldeles tyst och lugnt...

nä, det är inte sant.

Det händer fortfarande en massa i ateljén... men ibland kommer livet emellan. Nära anhörig som blivit sjuk och insatser krävs. Och den tid vi alla har till förfogande räcker inte riktigt till alla gånger, ibland måste även jag sova.

Halloweenpartyt i skogen har tagit sin början, dvs tavlan är klar men inte överlämnad till beställaren. Blev bra tycker jag. Fast jag har inte någon bild på hur den ser ut i sin helhet. Vill helst att mottagaren ska se själv först. Delar har ni ju fått ta del av under målningens gång.

En kul och cool grej är att ateljén mer och mer fungerar så att här hänger man, målar, pysslar, eller bara snackar. Förutom med torsdagsgänget som alla fikar och pratar om allt mellan himmel och jord. Samt kollar målningarna då...

passar bra med ateljéhäng då den ändå är stor så att man ryms. 

I övrigt så ligger hemsidan lite på is så länge... tror jag hittat en som kan hjälpa mig med den och vet vad kostnaden blir. Tror att samma person lite längre fram kan ta fina foton på mig. Tror mig också hittat en som kan göra en perfekt logga av det jag har tänkt mig. 

Har framför mig att planera ett evenemang med alla de konstutövande som finns nära oss... ett evenemang som ska gå av stapeln i vår. I första hand ett samarbete mellan fyra konstnärer/ateljéer. 

Dessutom har jag blivit... ambassadör!

Men mer om det senare. 

Ja, det var det... bakom kulisserna händer ändå saker. 

Nyinflyttade

Det verkar som att Halloween i skogen-tavlan är populär... för här flyttar filur efter filur in och gör sig hemmastadd. Än vet jag inte när strömmen av filurer tar slut. Antar att det kommer att kännas i penseln när strömmen av nytillkomna minskar. 

Detta är den tavla som jag tror har tagit längst tid att göra... massor av detaljer. Massor av skuggningar och annat som gör att den får liv. Här får jag lov att "freaka ut" som jag vill med småfolk och annat som partajar i skogen i Halloween-tid. Och det gör jag ju... 

Ja, jag kan säga... jag älskar denna tavla. Än har ni bara sett småbitar. En dag kommer hela tavlan på bild... det bara måste bli så. 

Är du inte lite spänd på hur den kommer att bli?

Lotusgudinnan!

"Jag är perfekt som jag är"... säger hon.

Och vem är inte perfekt som den är? Jag är perfekt som jag är! Det är meningen att jag ska vara precis som jag är. Inte ändra på nåt. Jag passar in perfekt som ett kugghjul där jag ska vara. Den som trodde något annat får nog tänka en gång till.

Du är väl också perfekt som du är?

Halloweenparty och Lotusgudinna - tavlor på gång

Det har blivit lite målat i ateljén... minsann. Nu gör jag ju ganska stora målningar så det tar lite tid att färglägga ytorna. Och ibland kommer annat emellan, så som livet och dess virrvarr. Så det blir inte hela dagarna som går till min kära konst.

Halloweenpartyt i skogen växer fram. Det är mycket som ska dit, många som ska partaja i oktobernatten. Här en liten ren som inte är klar än. Den saknar skuggningar och att få ett liv. Söt blev den i alla fall, tycker jag.

Nu har hon krupit fram ur blomman... det går att se henne. Än är hon inte klar, inte blomman heller. Och jag älskar den vibrerande blåa färgen på blommorna. Det är Winsor & Newtons ultramarine, i övrigt har jag Amsterdamfärger från Art of Veda. Lotusmadonnan säger att... "jag är perfekt precis som jag är", och skickar hälsningen till alla och envar.

Idag har jag också limmat fast målade dukar på sina baksidor av trä. En metod som visade sig fungera mycket väl. Jag har ännu inga bilder på detta och återkommer med både bilder och lite mer förklaring hur jag har gjort. Spännande är det att prova nya tricks och knep... och det blir bra. Det är ett nytt sätt att hantera målardukar, för mig. Kanske har någon annan gjort lika, det vet jag inte. Har aldrig sett tillvägagångssättet tidigare. Men jag har ju inte sett allt heller.