Tornet

Tornet återkommer på flera ställen i mina målningar. Lite slitet och tufsigt och som fått utstå väder och vind i århundraden... men som ändå står starkt och lite uppkäftigt pekande mot skyn.

Det första tornet dök upp på en trumma som skulle målas. Och budskapet till truminnehavaren handlade om tornet och dess styrka. Precis som vi människor kan stå starka trots att vi blir lite tufsiga och omtumlade så gör tornet det. Inget får det på fall. I målningen ovan så har ett hemskt oväder dragit fram men tornet står pall och det håller dessutom på att mojna.

Här har också energierna stillnat efter ett hårt angrepp. Månen har kommit fram och det slitna tornet står starkt och pekar finger. Ungefär som att "jag klarade det, minsann". Detta är en kanaliseringsmålning till en person som äger trumman. 

Det är lite märkligt vem som vill vara med på bild...

När jag målar så målar jag oftast inte något speciellt föreställande. Jag lägger på färg, gör mönster, låter färgen rinna... börjar om. Vrider och vänder på duken så att jag till sist inte vet vem sida som var upp först.

När detta torkat så vrider jag på duken/tavlan och ser vad som vill komma fram. Ofta är det något. Ibland är det inget, och då blir den bara en bakgrund till något annat.

Jag har alltid sagt att jag kan inte måla eller rita trollsländor. Bevisligen (bland annat målningen Tornet) kan jag det för jag har gjort det ett antal gånger. När jag målat rosa på duken ovan så stack två stycken påfåglar fram sina näbbar och kraxade att de ville vara med på ett hörn. Nu är de ju inte i hörnet, men ändå. Klart och tydligt stack de fram näbben och visade sig. Ja, det var ju bara att göra som de sa. Att rosa påfåglar inte finns i verkliga världen (tror jag) det gör inget, de känner sig verkliga och levande ändå. Och jag har också sagt att jag inte kan måla påfåglar. Tydligen kan jag det också! Var ju bara att göra det.

Denna är i akryl på duk, 24 x 30 cm.

Beställningsmålning

Så har den första av tre tavlor i en beställningsmålning levererats. Mottagaren var nöjd och kände igen stället som avbildades. Och det är ju det viktigaste.

Jag som inte gjort beställning förr tycker att det gick ju riktigt bra för jag fick tolka motivet och göra som jag gör. Skulle det ha varit en perfekt avbildning så hade jag istället tagit till kameran och fotograferat på ort och ställe.

Nu återstår tavla två och tre. Tvåan är Halloweenparty i skogen med alla djuren, och trean ska vara julbetonad och med vintermotiv. Lätt som en plätt... nästan! Motiven går över från tavla till tavla så att man kan hänga dem tätt tillsammans och de blir då en enhet, eller var och en för sig om man vill.

Vulkanutbrott!

Här pågår ett vulkanutbrott!

Jajamen. Klart och tydligt syns det. Det ryker och bullrar, fräser och vräker ut lava.

Detta är barnbarnet, fyra år, som målat. Jag har sedan tagit mig friheten att rama in detta och ge till barnet och dess föräldrar. Barnet är mycket stolt över sin fina målning, som skedde i vår ateljé... på "riktigt sätt".

I tisdags, andra juli, ringde det fyraåriga barnet upp mig via Messenger och visade hur han målade med vattenfärger. Jag såg hur penseln arbetade och allvaret i barnets ansikte. Strax visade han upp de mest förtjusande katter. Så lika verkligheten att jag tappade hakan över förmågan att avbilda. Är det månne en blivande konstnär?! Tyvärr har jag idag inte några bilder på de underbara katterna han målade, men har bett mamman att ombesörja lite bilder.

Den ungen är fantastisk på många sätt. Ligger i framkant vad gäller det mesta. Och då är det inte bara skryt för att han är mitt barnbarn.

Fantastisk ram

Ibland hittar man annorlunda saker. Var på loppis. Och där stod denna. Bilden var inte tilltalande... däremot ramen och tanken på vad som kunde ramas med denna. När jag plockade isär ramen visade det sig att där bakom den trista bilden, som för övrigt var en utskrift från nätet, fanns spegelglas. Inte gammalt spegelglas dock.

När ramen har meddelat vad den vill ha för målning att härbärgera kommer jag att sätta igång med penslar och duk. Känns idag lite som det ska bli en ikon. Eller inte. Eller kanske.

Kan jag måla en ikon?
Hur gör man då?

Detta måste forskas i. Eller vet du? Berätta för mig!

Jag älskar vallmo!

Det blir lite vallmo... ibland. För jag älskar vallmo. Den röda, den som bor i sädesfälten söderut där jag vuxit upp. Och dit jag längtar.

Nu står inte mina vallmoblommor i sädesfälten, de har flyttat till andra planeter. För vad man från sin plats bland blommorna ser... är vår egen planet, Jorden. Men vallmoblommorna är samma gamla vallmo som alltid. Fast ibland i andra kulörer. För konstnären har alltid rätt att översätta verkligheten så som den ser det.

För när jag målar så målar jag på mitt sätt, som jag ser världen. Det får man vara på det klara med. Vill man ha exakt som det ser ut i verkligheten, ja då tar jag fram kameran istället. Allt jag målar blir i min stil och från mitt huvud - det är mitt perspektiv fast jag mycket väl kan måla för andra och vad de vill se. Jag lägger mer en känsla i målningen än att göra den exakt som verkligheten.

Denna är i storlek A2 och gjord i akryl på syrafritt papper och ramad med svart passepartout och ram.

Vill du köpa den så finns den tillgänglig. Kontaktformulär finns här till höger - sänd ett mail till mig för mer info.

Måla, och måla... andlig konst

Det är skillnad på måla och måla...

Eller egentligen inte. Det är ju akryl eller akvarell och olika motiv... men på andra saker och på annat sätt. Jag målar trummor, jag har målat min skallra, och en talking stick... bland annat. Jag gör även drömfångare men dessa målar jag inte. Inte än, i alla fall. Har en tanke om hur jag kan få in lite annan färg på dem också... men den dagen, den glädjen.

Trumman med vargen är min egen. Den vita vargen är min följare i vått och torrt, tillsammans med en mer ordinärt tecknad varg. Den ordinära vargen finns på en annan trumma som jag inte själv målat. Trumman med tornet är makens trumma, den är kanaliserad och målad från det. Redan när jag först fick ögonen på hans trumma visste jag vad den innehöll i bildväg. Ibland går det snabbt. Andra gånger måste jag invänta vad som vill fram.

I mitten är en barntrumma, den gjordes till barnet var två år och har faktiskt använts av barnet som nu är fyra år. Barnet älskar allt som har med julen att göra och rävar, så valet var inte så svårt. Att barnet dessutom är en månälskare, ja det måste ju synas. Skallran har jag själv byggt, till mig själv. Dekorerat den enligt vad som kom för mig. Den representerar alla väderstrecken och har en björns kraft. Till höger om skallran hänger en talking stick. Full med intrikata mönster, vissa fanns redan där och fylldes bara i och andra tillkom intuitivt. Dekorerad med fjädrar och Bergskristaller.

Trumman nere till vänster är den senaste av mina trummor. Den har jag byggt helt själv från början till slut. Min Moder Jord-trumma. Att det var just en sådan trumma var givet från första början. Handtaget på baksidan, och hur den ville bli mönstrad... ja allt, sa att detta var en Moder Jords trumma. Även trumpinnen är handgjord av mig, och den är mönstrad på handtaget. Sist trumman till höger nertill, den är makens och den har han gjort själv. Tanken är att han ska måla den, men det har inte blivit än.

Inte bara akryl...

jag målar också med akvarell. Och tycker om det.

Målat med vattenfärger har vi väl alla gjort. Om inte annat i skolan. Det gillade jag inte. Vattenfärger, alltså. Därför gick jag länge och trodde att akvarell var samma trista grej. Men, ack vad jag bedrog mig... akvarell var milsvid skillnad mot vattenfärg. Och definitivt inte samma som att måla med vattenfärg i skolan!

Min bana med akryl och akvarell började med akrylmålning. En del sa att jag skulle måla med tjocka lager och andra med lite tunnare. Gillade definitivt inte tjocka lager av färg. Inte heller lite tunnare lager. Jag hittade mitt sätt, med många tunna lager... och lite akvarellaktigt. Fast jag då inte hade testat akvarell.

Senare gick jag en utbildning i just... akvarell. Då fann jag vilket nöje det var att måla med just... "vattenfärger". Fast det var ju akvarell. Och jag upptäckte att när jag målar akryl så är det i mångt och mycket på akvarellsätt.

Den här kille ovan, är i akvarell. En kanaliserad målning, till en liten kund.

Att hålla sig inom ramarna

Det finns tillfällen då det absolut är bra att hålla sig inom ramarna. Som när man ska spänna upp en duk på kilram.

Nu har jag provat på att göra även det. Gick bra. Mycket bättre och lättare än vad jag trodde. Gillar ju att måla på enbart duk och få hantera den hur jag vill. Känner mig mer komfortabel med att inte ha en fast ram när jag målar, även om jag är medveten om att det kommer till en ram så småningom.

Har tre målningar som inte går att sätta på kilram. En del av det viktiga i bilden försvinner in på baksidan i så fall. Där får jag lösa på ett annat sätt. Har skaffat material att sätta dukarna på, och så småningom kommer det ett inlägg om hur jag gör.