Varför blev jag konstnär?

Varför blev jag konstnär?

Vadå blev?

Det har jag alltid varit. Född sådan. Sedan första andetaget har jag fortsatt av bara farten.

Men om vi börjar från början. Jag är från en väldigt konstnärlig och kreativ släkt, speciellt på mammas sida. De flesta har den konstnärliga kreativiteten, inte med modersmjölken, utan i generna och med redan från början. Själv var jag inte stor när jag började visa att det kreativa konstnärliga var min grej. Tidigt fick jag mamma att hjälpa mig att lära hur man gör… än det ena och än det andra. Det har varit allt från att teckna till att sy och hantera verktyg. Min mamma var min stora lärare och förebild, tillsammans med min mormor. För övrigt har jag inspirerats av John Bauer och Hans Arnold, senare blev det Margareta Petré och Gerda Lipski, samt Flora Bowley.

Eftersom min mormor målade hästar och landskap bland annat och min mamma gulliga blommor och djur så slog jag mig in på en annan väg. Fantasi och det jag själv har upplevt. Som andlig och medial finner man världen bestå av så mycket mer än vad de flesta upplever. Både skrämmande och helt fantastiskt underbart.

Samtidigt med att teckna och måla fanns behov av att jag skulle få uttrycka mig på fler sätt. Jag lärde tidigt att sticka och virka samt att sy. Och själv tog jag tag i detta med fotografering. Med högsta betyg i Bild och slöjd samt Religion och Matte så såg jag bara en utväg. Konstnärens väg. Jodå, religionskunskapen och matte ingår även där. Hur ska jag annars kunna räkna ut priset på min konst? Eller se sambandet mellan religion och det andliga? Så mina bästa ämnen var viktiga för mig. Till det hade jag även bra betyg i Geografi… gör att jag har bra koll på var i landet jag befinner mig (för närvarande fel ställe) men än mer viktigt hur det ser ut på olika ställen i vårt land och hur naturen ser ut. Viktigt när jag avbildar. Sedan några år tillbaka målar jag även shamantrummor och tillverkar och målar andra andliga redskap.

 

Så varför blev jag då konstnär?

Jag hade inget annat val. Ville inte ha något annat val. Jag gör det jag brinner för. Bilder, texter, ord, färger… på alla de sätt jag kan komma på. Är inte främmande för att lära mig mer om olika tekniker, tvärtom.

Nä, jag hade inget annat val än att bli konstnär. Jag har hela mitt yrkesverksamma liv fått veta att ”sådana kvinnosaker” kan man inte leva på. Jag ville göra och leva på. Nej, sa arbetsmarknaden, du ska vara på kontor. Visst, det är skönt att om vintern slippa vara ute och frysa… men nej, som konstnär gillar jag inte kontor om det inte är för att göra konst. Där jag är i livet nu så har jag vidtagit mått och steg för att vara konstnär. Nu bestämmer jag själv. Barnen är stora och jag har bara maken att ta hänsyn till… och även han är konstnärlig och lik mig. Så vi drar åt samma håll! Vi har skaffat oss en ateljé, där vi tillsammans njuter av vår kreativitet. Nu fattas bara att bygga vårt drömställe, med stor ateljé, någonstans söderut, och fortsätta på den konstnärliga vägen.

Jag har aldrig blivit konstnär. Jag har alltid varit det. Jag var det redan innan jag föddes.