Att återerövra vårt utrymme...

Att vara i ateljén… efter inbrottsförsöket… kändes… så där. Som att någon inkräktat på vårt personliga utrymme. Kränkt vår frihet… lite så.

Nu var det ju tur att inbrottaren inte kom in i lokalen. Men ändå. Och för mig som inte ens har tänkt en tanke någonsin på att bryta upp en dörr och gå in till någon eller något så är det fortfarande ofattbart att andra tänker att… ”jamen, det går för sig”… ”jag tar mig friheten att använda andras utrymmen för det jag vill”.

Men nu ska vi ta tillbaka vårt. Vårt utrymme. Vår ateljé. Vår kreativitet. Gårdagen gick till att flytta om lite i tavelutställningen och att göra en ny stor bakgrund till en ny målning. Hade inte ro att fortsätta på den tavla jag skulle fortsätta på. För med inbrottsförsöket kom en stress… vad hade hänt om personen kommit in?

Idag ska vi ta nya tag i ateljén. Dagen är gråmulen och passar för att grotta in sig i målning och annat kreativt. Tända lite ljus och spela mysig musik. Bara gå in i kreativitetens flow. Bara vara, och låta penslar och färger komma och bestämma själva vad som flyter ut över målarduken.

Det bästa, tycker jag, är när färgen och målarverktygen… eller fingrarna… själva bestämmer vad som skall målas. Många gånger har jag överraskat mig själv med vad jag målat. Det kallar jag kanaliserad målning… eller målning från Universum. Det är inte jag som bestämmer för jag är i ett flöde och är helt nollställd. Inte alltid medveten om omgivningen, bara i mig själv och görandet. Så underbart! Och rätt som det är kan det ha gått ett antal timmar… eller så kommer någon och väcker upp mig ur min förtrollning… och då kan jag bli lite sur, när jag halkar ut ur det underbara och hamnar tillbaka i den här världen.

Och nu ska jag ta tillbaka detta!



Hur går det till när du gör dina konstnärliga verk… kommer de av sig själva eller får du slita för att få ut dem på duken/pappret?

Bilden ovan är en akvarell av nyfödda barnbarnet.