Det är nog mer så att jag inte beslutade mig för att bli konstnär.
Hur kan man bli något man redan är?
Jag är ju konstnär. Och har varit sedan innan jag föddes till denna värld. I mina gener finns massor med konstnärligt påbrå. Många är de konstnärer som funnits och finns i släkten. Det gäller både målningar, skrivandet och hantverkandet. Allt detta finns representerat sedan tidigare och rinner över lite här och var hos de flesta i släkten.
När jag var liten ville jag bli författare och konstnär. Redan innan skolan ville jag det. En dröm var att bli polis, men den drömmen kom senare. Dock genomfördes inte detta. Av olika anledningar, som inte har med mig att göra. Dansare, som de som dansar i bakgrunden bakom en artist var lockande. Men av olika anledningar som inte hörde till mig så blev inte det heller realiserat. Däremot blev jag en administratör. En som kan ta hand om och fixa det mesta. Det har varit mig till gagn många gånger... detta att kunna och veta det mesta som administratör. Både i jobbet och privat.
Så...
jag beslutade aldrig att bli konstnär. Jag beslutade bara att följa min läggning, mitt intresse. Och jag anser att det är lika mycket konst när jag författar som när jag målar eller snickrar ihop en talking stick eller en vandringskäpp full med dekorationer.
Många är de alster som finns i stugorna runt om i vårt avlånga land. För jag har ägnat mig åt konst och hantverk hela livet, förutom mitt arbete som administratör.
Frågor på det?
Del av målningen "Temple Anthems" - såld
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mest älskat
-
Jag gillar ju det där att ha målarduken fri och kunna vrida och vända på den och till och med hänga upp den vid behov. Detta gör att jag ...
-
Australiens änglar - de som kommer med det svalkande regnet. Kraftfull tavla i mättade färger. Akryl på bomullsduk. Monterad på träski...
-
Ibland vill man inte ha färg på ett visst ställe... men det kan vara knepigt att hålla färgen borta från där den inte ska vara. Då finns d...
-
Snart stundande nytt år kräver ny almanacka/dagbok. Så... jag gjorde en, både åt mig och åt maken. Med egna bilder. Jodå. Kära Norråker ...
-
Ja, varför blev jag konstnär då? För att jag kan. För att det fanns liksom med i paketet när jag kom till världen. Och varför inte anv...
-
Tänk att sig... det har redan gått ett helt år sedan vi blev med ateljé och liten verkstad. Underbara tider! Nu är det ju lite trist med...
-
I det fina söndagsvädret tog vi bilen till Nordingrå för att bevista sista dagen av Nordingrå konstrunda. Startade rundan hos Margareta...
-
Jag har fått ett annat uppdrag också - ambassadör för Norråker/Tåsjödalen. Så nu kan jag stolt kalla mig för ambassadör utan att ljuga. ...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar