Lotusgudinnan

Äntligen har jag kommit över fasen där målningen är det fulaste jag vet och aldrig kommer att bli något bra av...

det är lika fascinerande varje gång. För alla målningar har en fulfas. En period då det ser ut som... kattskit. Om nu en målning kan se ut som det. Så gott som alla som målar känner till den där fula fasen. Fult. Fasligt. Hemskt.

Och plötsligt händer det!

Kan vara frågan om ett enda penseldrag som skiljer fult från något som kommer att bli alldeles fantastiskt. Och jag kan säga att denna målnings grund såg för hemsk ut... det var så jag ville svära om den. Men det gjorde jag bara tyst. Vet ju att det är övergående med det fula. Och nu...

nu känner jag mig nöjd. Den blå färgen vibrerar, och är lite genomsynlig. Verkligen lever. De gröna bladen kommer att skuggas och behandlas mer. I lotusen kommer det att hända saker... men det visar jag då. Än har jag många sköna timmar kvar på denna... och troligen är det den bästa jag har gjort... tycker i alla fall jag just nu. Alla mina tavlor är de bästa jag gjort men har olika budskap och olika uttryck, ingen är egentligen sämre än den andra.

Kanske är det så att jag nu liksom funnit mig själv. Igen. Och jag visste och kände att den dag jag hade lite mer utrymme, som en ateljé, så skulle mina målningar ändra sig från tidigare. En ändring är att jag har större tavlor, dukar... känns bra. Inte sitta och peta i småttigheter. Det är jag trött på.

Nu är det kväll och snart dags att slagga... men jag sitter och känner att jag skulle vilja gå till ateljén och måla mer. Det är sååå härligt! Känns så bra! Och jag älskar det.

Och nästa vecka ska jag ha "torsdagskaffegänget" på besök i ateljén - de flesta har inte sett den och de som sett den är mäkta imponerade.

Att återerövra vårt utrymme...

Att vara i ateljén… efter inbrottsförsöket… kändes… så där. Som att någon inkräktat på vårt personliga utrymme. Kränkt vår frihet… lite så.

Nu var det ju tur att inbrottaren inte kom in i lokalen. Men ändå. Och för mig som inte ens har tänkt en tanke någonsin på att bryta upp en dörr och gå in till någon eller något så är det fortfarande ofattbart att andra tänker att… ”jamen, det går för sig”… ”jag tar mig friheten att använda andras utrymmen för det jag vill”.

Men nu ska vi ta tillbaka vårt. Vårt utrymme. Vår ateljé. Vår kreativitet. Gårdagen gick till att flytta om lite i tavelutställningen och att göra en ny stor bakgrund till en ny målning. Hade inte ro att fortsätta på den tavla jag skulle fortsätta på. För med inbrottsförsöket kom en stress… vad hade hänt om personen kommit in?

Idag ska vi ta nya tag i ateljén. Dagen är gråmulen och passar för att grotta in sig i målning och annat kreativt. Tända lite ljus och spela mysig musik. Bara gå in i kreativitetens flow. Bara vara, och låta penslar och färger komma och bestämma själva vad som flyter ut över målarduken.

Det bästa, tycker jag, är när färgen och målarverktygen… eller fingrarna… själva bestämmer vad som skall målas. Många gånger har jag överraskat mig själv med vad jag målat. Det kallar jag kanaliserad målning… eller målning från Universum. Det är inte jag som bestämmer för jag är i ett flöde och är helt nollställd. Inte alltid medveten om omgivningen, bara i mig själv och görandet. Så underbart! Och rätt som det är kan det ha gått ett antal timmar… eller så kommer någon och väcker upp mig ur min förtrollning… och då kan jag bli lite sur, när jag halkar ut ur det underbara och hamnar tillbaka i den här världen.

Och nu ska jag ta tillbaka detta!



Hur går det till när du gör dina konstnärliga verk… kommer de av sig själva eller får du slita för att få ut dem på duken/pappret?

Bilden ovan är en akvarell av nyfödda barnbarnet.

Inbrottsförsök i ateljén

Måndag. Höstdagjämning. Första frosten.

Och åter till ateljén... 

efter inbrottsförsöket och åtgärder för att förhindra nya intrång bland målarfärg och penslar. 

Vet inte vad inbrottstjuven var ute efter... kanske en ny målarpensel... för i ateljén finns inget av värde att avyttra. Visst, mina målningar... men tror inte att den som stjäl dem får annat än ett råflabb vid avyttringen. Eller kanske mina verk jämställs med Bengt Lindström, Monet eller Picasso... 🤪

Skämt åsido... det känns inte bra att någon/några försökt att ta sig in i ateljén. Och definitivt inte tillsammans med andra incidenter i området.

Vi vill ha lugn och ro och träffa goda glada människor. De med kofot har tänkt fel och får ta sig en funderare till för att förhoppningsvis hitta rätt tankar.

Och har den kofotsförsedde personen inte själv råd med penslar så går det utmärkt att be om sponsring... men då får denne först göra sig av med brytverktyget! Vi som förstått det hela rätt går genom dörrar med hjälp av nyckel. Och spöken behöver varken kofot eller nyckel. Dessutom är kofot både stor och ljudlig som nyckel.

Våra öppettider

Nä, det där stämmer inte riktigt. Fast det lät ju kul!

Vi har öppet lite då och då. Faktiskt inte några fasta tider i ateljén. När dörren är öppen eller flaggan står ute, då är vi där och kan ta emot besök.

Annars kan man via meddelanderutan här intill, till höger, kontakta oss för att få ta en titt i ateljén och se vad vi har.

Åter i selen...

efter sol och sommar så återgår vi så smått till det gamla vanliga... eller nya vanliga.

Det nya vanliga är att tillbringa tid i ateljén. Måla. Hantverka. Ja, det är ju inte så att det inte har målats i sommar, det har det. Bara inte i den utsträckning som var tänkt... för solen kom emellan. Tid att vara ute när det är varmt och skönt måste man ta sig. Och det gjorde vi. För som sagt, sommaren räcker inte året om. Tyvärr.

En av sommarens målningar - De vise männen.
Akryl.

Ankomsten/The Arrival

Det var en gång en tom duk. Vit botten. Stor.

Den ville ha lite färg.

Färg fick den. Och sedan hände saker... som jag inte hade anat att de skulle komma...

Och detta blev det. Ankomsten heter verket.
Jag har räknat de ankommande, det är 189 stycken. När vår jord fötts på nytt och de häftiga ovädren dragit bort,,, då anländer de. Våra avlägsna kusiner.

Ännu en målning som inte var planerad. Den styrde sig själv. Någon nämnde att det var Plejaderna som kommer... och jag nekar inte. Det är en tanke jag själv fick.

När kilramen kommer dit är den ca 110 x 80 cm.

Projektutveckling

Det är inte bara jag som huserar i ateljén. Maken håller också till där i ett specialdesignat bås... som vi byggde upp i ena delen av ateljén. Där inne bakom väggen med fina glasfönster håller han på med projektutveckling av en sak han tidigare gjort.

Detta är den nya prototypen. Om den klarar sitt test blir det att göra verklighet av den i rätt material.

Och jag tror ju att det blir bra. Maken är duktig på sånt!

Och han är även en del av Warglycke Art.

Tornet

Tornet återkommer på flera ställen i mina målningar. Lite slitet och tufsigt och som fått utstå väder och vind i århundraden... men som ändå står starkt och lite uppkäftigt pekande mot skyn.

Det första tornet dök upp på en trumma som skulle målas. Och budskapet till truminnehavaren handlade om tornet och dess styrka. Precis som vi människor kan stå starka trots att vi blir lite tufsiga och omtumlade så gör tornet det. Inget får det på fall. I målningen ovan så har ett hemskt oväder dragit fram men tornet står pall och det håller dessutom på att mojna.

Här har också energierna stillnat efter ett hårt angrepp. Månen har kommit fram och det slitna tornet står starkt och pekar finger. Ungefär som att "jag klarade det, minsann". Detta är en kanaliseringsmålning till en person som äger trumman. 

Det är lite märkligt vem som vill vara med på bild...

När jag målar så målar jag oftast inte något speciellt föreställande. Jag lägger på färg, gör mönster, låter färgen rinna... börjar om. Vrider och vänder på duken så att jag till sist inte vet vem sida som var upp först.

När detta torkat så vrider jag på duken/tavlan och ser vad som vill komma fram. Ofta är det något. Ibland är det inget, och då blir den bara en bakgrund till något annat.

Jag har alltid sagt att jag kan inte måla eller rita trollsländor. Bevisligen (bland annat målningen Tornet) kan jag det för jag har gjort det ett antal gånger. När jag målat rosa på duken ovan så stack två stycken påfåglar fram sina näbbar och kraxade att de ville vara med på ett hörn. Nu är de ju inte i hörnet, men ändå. Klart och tydligt stack de fram näbben och visade sig. Ja, det var ju bara att göra som de sa. Att rosa påfåglar inte finns i verkliga världen (tror jag) det gör inget, de känner sig verkliga och levande ändå. Och jag har också sagt att jag inte kan måla påfåglar. Tydligen kan jag det också! Var ju bara att göra det.

Denna är i akryl på duk, 24 x 30 cm.

Beställningsmålning

Så har den första av tre tavlor i en beställningsmålning levererats. Mottagaren var nöjd och kände igen stället som avbildades. Och det är ju det viktigaste.

Jag som inte gjort beställning förr tycker att det gick ju riktigt bra för jag fick tolka motivet och göra som jag gör. Skulle det ha varit en perfekt avbildning så hade jag istället tagit till kameran och fotograferat på ort och ställe.

Nu återstår tavla två och tre. Tvåan är Halloweenparty i skogen med alla djuren, och trean ska vara julbetonad och med vintermotiv. Lätt som en plätt... nästan! Motiven går över från tavla till tavla så att man kan hänga dem tätt tillsammans och de blir då en enhet, eller var och en för sig om man vill.

Vulkanutbrott!

Här pågår ett vulkanutbrott!

Jajamen. Klart och tydligt syns det. Det ryker och bullrar, fräser och vräker ut lava.

Detta är barnbarnet, fyra år, som målat. Jag har sedan tagit mig friheten att rama in detta och ge till barnet och dess föräldrar. Barnet är mycket stolt över sin fina målning, som skedde i vår ateljé... på "riktigt sätt".

I tisdags, andra juli, ringde det fyraåriga barnet upp mig via Messenger och visade hur han målade med vattenfärger. Jag såg hur penseln arbetade och allvaret i barnets ansikte. Strax visade han upp de mest förtjusande katter. Så lika verkligheten att jag tappade hakan över förmågan att avbilda. Är det månne en blivande konstnär?! Tyvärr har jag idag inte några bilder på de underbara katterna han målade, men har bett mamman att ombesörja lite bilder.

Den ungen är fantastisk på många sätt. Ligger i framkant vad gäller det mesta. Och då är det inte bara skryt för att han är mitt barnbarn.

Fantastisk ram

Ibland hittar man annorlunda saker. Var på loppis. Och där stod denna. Bilden var inte tilltalande... däremot ramen och tanken på vad som kunde ramas med denna. När jag plockade isär ramen visade det sig att där bakom den trista bilden, som för övrigt var en utskrift från nätet, fanns spegelglas. Inte gammalt spegelglas dock.

När ramen har meddelat vad den vill ha för målning att härbärgera kommer jag att sätta igång med penslar och duk. Känns idag lite som det ska bli en ikon. Eller inte. Eller kanske.

Kan jag måla en ikon?
Hur gör man då?

Detta måste forskas i. Eller vet du? Berätta för mig!

Jag älskar vallmo!

Det blir lite vallmo... ibland. För jag älskar vallmo. Den röda, den som bor i sädesfälten söderut där jag vuxit upp. Och dit jag längtar.

Nu står inte mina vallmoblommor i sädesfälten, de har flyttat till andra planeter. För vad man från sin plats bland blommorna ser... är vår egen planet, Jorden. Men vallmoblommorna är samma gamla vallmo som alltid. Fast ibland i andra kulörer. För konstnären har alltid rätt att översätta verkligheten så som den ser det.

För när jag målar så målar jag på mitt sätt, som jag ser världen. Det får man vara på det klara med. Vill man ha exakt som det ser ut i verkligheten, ja då tar jag fram kameran istället. Allt jag målar blir i min stil och från mitt huvud - det är mitt perspektiv fast jag mycket väl kan måla för andra och vad de vill se. Jag lägger mer en känsla i målningen än att göra den exakt som verkligheten.

Denna är i storlek A2 och gjord i akryl på syrafritt papper och ramad med svart passepartout och ram.

Vill du köpa den så finns den tillgänglig. Kontaktformulär finns här till höger - sänd ett mail till mig för mer info.

Måla, och måla... andlig konst

Det är skillnad på måla och måla...

Eller egentligen inte. Det är ju akryl eller akvarell och olika motiv... men på andra saker och på annat sätt. Jag målar trummor, jag har målat min skallra, och en talking stick... bland annat. Jag gör även drömfångare men dessa målar jag inte. Inte än, i alla fall. Har en tanke om hur jag kan få in lite annan färg på dem också... men den dagen, den glädjen.

Trumman med vargen är min egen. Den vita vargen är min följare i vått och torrt, tillsammans med en mer ordinärt tecknad varg. Den ordinära vargen finns på en annan trumma som jag inte själv målat. Trumman med tornet är makens trumma, den är kanaliserad och målad från det. Redan när jag först fick ögonen på hans trumma visste jag vad den innehöll i bildväg. Ibland går det snabbt. Andra gånger måste jag invänta vad som vill fram.

I mitten är en barntrumma, den gjordes till barnet var två år och har faktiskt använts av barnet som nu är fyra år. Barnet älskar allt som har med julen att göra och rävar, så valet var inte så svårt. Att barnet dessutom är en månälskare, ja det måste ju synas. Skallran har jag själv byggt, till mig själv. Dekorerat den enligt vad som kom för mig. Den representerar alla väderstrecken och har en björns kraft. Till höger om skallran hänger en talking stick. Full med intrikata mönster, vissa fanns redan där och fylldes bara i och andra tillkom intuitivt. Dekorerad med fjädrar och Bergskristaller.

Trumman nere till vänster är den senaste av mina trummor. Den har jag byggt helt själv från början till slut. Min Moder Jord-trumma. Att det var just en sådan trumma var givet från första början. Handtaget på baksidan, och hur den ville bli mönstrad... ja allt, sa att detta var en Moder Jords trumma. Även trumpinnen är handgjord av mig, och den är mönstrad på handtaget. Sist trumman till höger nertill, den är makens och den har han gjort själv. Tanken är att han ska måla den, men det har inte blivit än.

Inte bara akryl...

jag målar också med akvarell. Och tycker om det.

Målat med vattenfärger har vi väl alla gjort. Om inte annat i skolan. Det gillade jag inte. Vattenfärger, alltså. Därför gick jag länge och trodde att akvarell var samma trista grej. Men, ack vad jag bedrog mig... akvarell var milsvid skillnad mot vattenfärg. Och definitivt inte samma som att måla med vattenfärg i skolan!

Min bana med akryl och akvarell började med akrylmålning. En del sa att jag skulle måla med tjocka lager och andra med lite tunnare. Gillade definitivt inte tjocka lager av färg. Inte heller lite tunnare lager. Jag hittade mitt sätt, med många tunna lager... och lite akvarellaktigt. Fast jag då inte hade testat akvarell.

Senare gick jag en utbildning i just... akvarell. Då fann jag vilket nöje det var att måla med just... "vattenfärger". Fast det var ju akvarell. Och jag upptäckte att när jag målar akryl så är det i mångt och mycket på akvarellsätt.

Den här kille ovan, är i akvarell. En kanaliserad målning, till en liten kund.

Att hålla sig inom ramarna

Det finns tillfällen då det absolut är bra att hålla sig inom ramarna. Som när man ska spänna upp en duk på kilram.

Nu har jag provat på att göra även det. Gick bra. Mycket bättre och lättare än vad jag trodde. Gillar ju att måla på enbart duk och få hantera den hur jag vill. Känner mig mer komfortabel med att inte ha en fast ram när jag målar, även om jag är medveten om att det kommer till en ram så småningom.

Har tre målningar som inte går att sätta på kilram. En del av det viktiga i bilden försvinner in på baksidan i så fall. Där får jag lösa på ett annat sätt. Har skaffat material att sätta dukarna på, och så småningom kommer det ett inlägg om hur jag gör.

Glad midsommar!

Önskar er en underbart varm och skön,
solig och fin,
magisk
och alldeles speciellt
härlig midsommar!

Och skulle vädergudarna

haverera

så är midsommar ändå

magisk!

Kära kund!

Har du en tro på något mer?

Det finns en mening med allt. Och det finns mer än vad vi ofta ser. Jag vill ge dig en bekräftelse, att det du anar är rätt. Vill låta dig få in upptäckarglädje, magi och goda helande energier i livet. Lite som barndomens glittrande oskuldsfullhet för vem längtar inte tillbaka… lite?

Med värme och fantasi ger jag dig spänning, inspiration och intuitiv magi att fylla ditt liv med. Energifylld, berörande och helande konst som talar om balans och andlighet. Konst som är fylld med kärlek och lust till livet.

Som den universella människa jag är, så har jag kontakt med själen, himlen och jorden. Jag vet att det finns mer än vad vi kan se och höra, och att detta är underfundigt och klokt och en hyllning till livsmagin. Detta har jag alltid velat visa i måleri, fotografi och texter.

”Fantastiskt magiska kreationer. Fulla av energi. Gjorda av en vacker själ som berör på djupet”
- Jeanette Ivarsson, medium

”Varmt, färggrant och fantasieggande”
- Madelene Nattfrost

”Vackert, intuitivt och talande”
- Caroline Carlsdotter Kempe, medium/healer

”Konst som talar om något mer, en andlighet. Det finns healing i målningarna och bilderna.”
- Linnéa, 80 år

Vill du veta mer?
Instagram: warglyckeart 
Facebook: Warglycke Art
Ateljé: Inne på gården Johan Nybergs väg 8, Härnösand

Artists Statement

Med obändig styrka och kraft har jag alltid önskat visa hur min värld ser ut, i målade bilder, foton och texter. Utforska och tänja på gränserna till okända världar. Jag målar det jag ser, och det jag får vägledning från Universum att måla.

I mitt kreativa flöde bestämmer jag själv vad som är trovärdigt. Arbetet med mina verk är oftast inte förutbestämt vad det skall bli, målningen visar vad den vill.

Jag drivs av hur vi människor fantiserar, av rädslor och drömmar. Bygger fiktiva världar och upplevelser, som inte alltid är sanna. Men vad är sant? Poetiska bilder som lämnar spår, ibland med en skrämmande skönhet, en uppfylld frånvaro i det visuella förförandet. Jag vill beröra, transformera och få omgivningen att reflektera. Jag vill punktera det mänskliga dramat för att klargöra vår existens och finna en poetisk mening i vardagen Intresserar mig för hur konst kan beröra sinnet, och vara en del av det kollektiva minnet.

Jag arbetar experimentellt och lustfyllt, intuitivt, det blir det som det ska bli oavsett hur det börjar. Det finns en mening med allt. Har ofta flera projekt samtidigt, i stundens ingivelse. Bilder och texter har följt mig så länge jag kan minnas, långt före skolåldern.

Då jag är mestadels uppväxt på landet, i Svealand och Götaland, har jag varit mycket i naturen och sett vad och vilka som bor där. Det, samt musik och stjärnhimlen har inspirerat mig mycket, men inspirationen kan finnas var som helst.

Mina dekorerade hantverk erbjuder även de till en fiktiv värld. Ett sökande till det vackra, till en högre form av varande. Jag lägger ner mycket känsla och kärlek i mina verk så att de skall fyllas med goda energier. Jag vill inspirera och beröra.

Den kreativa konstnärligheten kommer starkt från min mors sida, där de flesta är kreativa på olika sätt. Hur mycket de äkta belgisk-vallonska generna har hjälpt till kan man också fundera på…

Att skapa konstverk är vacker kärlek i handling.

Det går framåt

Att från att stå hemma i köket och måla... till att ha en egen ateljé... det tar sin lilla tid. Inte bara att saker ska så kallat "falla på plats"... utan även allt som ska göras, fixas, grejas, tas om hand. På det ska du vara verksam med penslarna också, för utan målningar så finns ju liksom inget att visa upp. 

Men vi har ihärdigt, fast med många avbrott för annat - livet pågår ju fortfarande - dragit ateljélasset framåt. 

Och nu på lördag kör vi med - Öppet Hus i ateljén. Lite spännande och också väldigt kul. Blir lite trist att hela tiden stå där ensam och måla och greja. Det har ju också varit så kallt att det inte har gått att ha ytterdörren öppen mot omvärlden och då syns det inte så mycket att det faktiskt är verksamhet i lokalen. 

Måste ändå säga att det har skett mycket på den ändå ganska korta tiden som vi haft lokalen. Det enda som fanns där var två skrivbord som vi fick ärva. De som jag målade svarta och nu har som mitt arbetsbord. 

Nu är det mest jobb via dator som återstår. Förutom att måla då. Och pyssla med det andliga hantverket. Jag längtar till att allt flyter på och jag får ha bara roliga timmen hela tiden. Wiiiiii… så kul! Jag längtar också till att det blir varmare väder ute så jag kan ha dörren öppen och snacka med folk. Vill ju inte bli enstöring där i min ensamhet. Fast jag har ju ofta maken där också, han har en del av lokalen för sin verksamhet. Dock har han inte kommit lika långt med sitt så det är fortfarande lite hemligt vad han gör. Jag vet... och det blir bra!

Fixa hemsida

Ja. då var det så dags att greja en hemsida...

Jag har haft det förr. Och kommer att ha det nu igen. Har mitt webbhotell hos Binero sedan ett antal år tillbaka, bara tidigare under ett annat domännamn. Och jag har fullt förtroende för mitt webbhotell så varför inte fortsätta. De har hjälpt mig med diverse problem utan att knorra.

Inför bygge av hemsida är det en hel del man behöver tänka på. Jag börjar att skissa upp hur jag vill ha den. Känner att det faktiskt är ganska viktigt att få in Instagramkontots bilder t ex. Där flödar det lite mer än på en hemsida. Likaså på Facebook.

Nu... papper och penna och skissa upp hemsidan.

Återkommer...

Söndagsfira - 9 juni 2019

Den här söndagen firar jag att vi varit på konstrunda i Nordingrå.

Att jag fått lite kontakter. Förslag på kontakter. Tips och råd. Samt sett en massa god konst. Nu har jag massor av inspiration att fortsätta. För att få ut konst måste lite inspiration komma in, även om jag mest gör kanaliserat målande.

Konstrunda Nordingrå - Mimmi Strinnholm

Efter att träffat Margareta Petré fortsatte vi ut mot kusten för att leta reda på Mimmi Strinnholm. Henne har jag följt på Instagram ett bra tag. Gillar hennes mystiska konst. Tilltalas ju av mystik och sådant man inte riktigt kan förklara. Hör ju liksom till min genre också... detta med mystik. 

 I ett härbre möttes vi av en svartklädd kvinna. Mimmi. Jag visste att dottern hade någon sorts bekantskap med henne och så var jag ju väldigt nyfiken på konsten hon producerar... så detta blev ett glatt möte.

 Husen! Kolla de fina husen! Om jag hade tålamod skulle jag nog också göra lite hus... men, kanske någon dag. Senare. Har så mycket annat som vill ut.

 Inte en snigel... trots huset på ryggen.

 En del hus var fint upplysta, som om det var någon hemma som hade tänt lyset. Snyggt!

 Fina broderier. Med tunna, tunna stygn i massor. Så levande och fint. På återvunna dukar och tyger.

 Baba Yaga.

Detta var inte bara vad vi besökte. Det var höjdpunkterna. Sedan hälsade vi på flera konstnärer på flera ställen men där fotograferade jag inte. Bara snackade och tittade. 

Konstrunda Nordingrå - Margareta Petré

I det fina söndagsvädret tog vi bilen till Nordingrå för att bevista sista dagen av Nordingrå konstrunda.

Startade rundan hos Margareta Petré. Som vanligt, för så har det numera blivit. Denna gång var temat "Petré x 3".

Vi började med filmrummet nere. Jonatan Petré Brixel visade film (se länken).
Därefter tog vi trappan upp på övervåningen där Margareta visade sina målningar, färgenergier. Vi diskuterade lite runt konst och hon delade med sig av lite trix, knep och råd. I ett litet rum, det strax bakom Margareta på bilden ovan, hängde fotokonst av Erika Holm Petré.

 Blå, lite urtvättad... men ack så snygg, där på plats. Fotot gör absolut inte tavlan gott. Och som vanligt ska tavlor alltid ses i rätt ljus, annars "dör" de!

 Gula färgvibrationer. Och min ena dotter, som också var med.

 Mer gult, och orange. På golvet en påbörjad målning.

Underbart vibrerande rött.

Varför blev jag konstnär?

Varför blev jag konstnär?

Vadå blev?

Det har jag alltid varit. Född sådan. Sedan första andetaget har jag fortsatt av bara farten.

Men om vi börjar från början. Jag är från en väldigt konstnärlig och kreativ släkt, speciellt på mammas sida. De flesta har den konstnärliga kreativiteten, inte med modersmjölken, utan i generna och med redan från början. Själv var jag inte stor när jag började visa att det kreativa konstnärliga var min grej. Tidigt fick jag mamma att hjälpa mig att lära hur man gör… än det ena och än det andra. Det har varit allt från att teckna till att sy och hantera verktyg. Min mamma var min stora lärare och förebild, tillsammans med min mormor. För övrigt har jag inspirerats av John Bauer och Hans Arnold, senare blev det Margareta Petré och Gerda Lipski, samt Flora Bowley.

Eftersom min mormor målade hästar och landskap bland annat och min mamma gulliga blommor och djur så slog jag mig in på en annan väg. Fantasi och det jag själv har upplevt. Som andlig och medial finner man världen bestå av så mycket mer än vad de flesta upplever. Både skrämmande och helt fantastiskt underbart.

Samtidigt med att teckna och måla fanns behov av att jag skulle få uttrycka mig på fler sätt. Jag lärde tidigt att sticka och virka samt att sy. Och själv tog jag tag i detta med fotografering. Med högsta betyg i Bild och slöjd samt Religion och Matte så såg jag bara en utväg. Konstnärens väg. Jodå, religionskunskapen och matte ingår även där. Hur ska jag annars kunna räkna ut priset på min konst? Eller se sambandet mellan religion och det andliga? Så mina bästa ämnen var viktiga för mig. Till det hade jag även bra betyg i Geografi… gör att jag har bra koll på var i landet jag befinner mig (för närvarande fel ställe) men än mer viktigt hur det ser ut på olika ställen i vårt land och hur naturen ser ut. Viktigt när jag avbildar. Sedan några år tillbaka målar jag även shamantrummor och tillverkar och målar andra andliga redskap.

 

Så varför blev jag då konstnär?

Jag hade inget annat val. Ville inte ha något annat val. Jag gör det jag brinner för. Bilder, texter, ord, färger… på alla de sätt jag kan komma på. Är inte främmande för att lära mig mer om olika tekniker, tvärtom.

Nä, jag hade inget annat val än att bli konstnär. Jag har hela mitt yrkesverksamma liv fått veta att ”sådana kvinnosaker” kan man inte leva på. Jag ville göra och leva på. Nej, sa arbetsmarknaden, du ska vara på kontor. Visst, det är skönt att om vintern slippa vara ute och frysa… men nej, som konstnär gillar jag inte kontor om det inte är för att göra konst. Där jag är i livet nu så har jag vidtagit mått och steg för att vara konstnär. Nu bestämmer jag själv. Barnen är stora och jag har bara maken att ta hänsyn till… och även han är konstnärlig och lik mig. Så vi drar åt samma håll! Vi har skaffat oss en ateljé, där vi tillsammans njuter av vår kreativitet. Nu fattas bara att bygga vårt drömställe, med stor ateljé, någonstans söderut, och fortsätta på den konstnärliga vägen.

Jag har aldrig blivit konstnär. Jag har alltid varit det. Jag var det redan innan jag föddes.

Söndags-fira! 2019-06-02

Idag är det söndag. Och juni månad har infunnit sig. I går med regn och svalka och idag med växlande sol och moln, och med kall vind. Dock riktigt skönt när solen var framme och värmde.

Vad ska vi fira denna vecka då?

Ja, vi kan ta att arbetet med att färdigställa ateljén går framåt. Allt tar sin tid och vissa saker tar mer tid. Dock kan jag måla och greja där med all den kreativitet jag gillar att syssla med.

Att jag talat med mamman som beställt tre tavlor till sitt barns rum. Fått sammanställt vad de ska innehålla. Lite av en utmaning för mig för jag gillar ju egentligen inte att måla föreställande, men jag får göra det på mitt sätt och då blir det ändå bra.

Firar också att kursen Konstnärslyftet lärt mig mycket nytt samt bekräftat en massa tankar jag haft om just detta att "driva en konstnär". Tänkte inte så fel eller dumt alls! Dessutom har vi fått massor med bra tips på vägen. Tacksam!

Bilden har mitt barnbarn tecknat. Då han gjorde det var han inte fyllda fyra år, det fattades fyra månader. Människan har ögon och kropp, och spindeln ovanför har många ögon. Och så ett moln...

Kristi Himmelsfärds dag

Eller i folkmun... flygardagen.

Vet inte hur många som tänker på vad dagen egentligen innebär. Det har nog mest blivit en ledig dag och med ledig fredag så blir det långhelg. Jag själv tänker mest långhelg även om jag vet vad betydelsen är. Som ett barn sa... "dagen då Jesus flög till himlen".

Själv ska jag reflektera lite över livet, lösa ett upphängningsproblem i ateljén och mest bara vara. Troligen petar jag lite på penslarna, eller mer rätt... med penslarna. Svårt att låta bli.

Min kamera, som också är mitt arbetsverktyg, gnäller där i sin väska. Känns som att även den bör rastas lite. Jag målar bilder och jag fotar bilder. Bild som bild. Ungefär. Det ena utesluter inte det andra. Men just nu ligger penslarna och färgen mig mer varmt om hjärtat. Känner hur kreativiteten har förändrats av att jag har fått mer rumsligt utrymme för den... och lär mig om entreprenörskapet kring detta.

Så...

jag önskar er en härlig lång helg med mycket av trevligheter!

Besök i ateljén

Idag fick jag/vi åter igen besök i ateljén. 

Min konstkompis på kursen Konstnärslyftet kikade in på väg till hennes och hennes makes sommarland. Alltid roligt med besök, för det är lite ensamt att stå där och måla, rama, måla... Ibland behövs ett snack och lite input också. Det fick vi idag. 

Och den på bilden är absolut inte min konstkompis. Hon är mycket snyggare än räven Zorro, (eller om det är Zirris). Rävarna är barnbarnet Josefs gosiga kompisar i vått och torrt och även de har fått förevigas på tavelbild. 

Grattis på Mors dag!

Idag, söndag och Mors dag, firar vi alla mammor!

Smyginvigning av ateljén

I går, lördag, hade vi kalas för maken som precis fyllt år. Efter gott fika vandrade vi alla ner till ateljén... i regndropp, för naturligtvis bestämde sig himlen för att hälla ner lite vatten den här eftermiddagen. Och bitvis var det inte lite vatten, snarare öppen himlakran. Men... vi väntade ut det värsta och gick till ateljén.

Barnbarnen ville naturligtvis göra det man ska göra där. Vara kreativ och se till att något händer. De fick varsin bit tapet och glitterlimpennor i händerna. Snabbt kravlade de upp på varsin hög pall och målade och skrattade.

Den här bilden här ovan är mitt barnbarn Josef, nybliven fyraåring, som har ritat. Det är ett vulkanutbrott. Och ja, det ser inte bättre ut än att det är som han sa. Ett vulkanutbrott. Men det är nog ett snällare utbrott för ovanför hänger ett silverhjärta och övervakar det hela.

Här har makens barnbarn Ivy, snart fyra år, målat, lite skirare och mindre dramatiskt. Glömde faktiskt att fråga vad det var hon målade. 

Och därmed har vi smyginvigt ateljén. Den rätta invigningen sker 15 juni.

Nu börjar det roliga!

God måndag på er alla!

Nu börjar det roliga! Ja, det att kunna använda vår ateljé. Börja göra det man gör där. Måla, måla, måla... och fotografera, hantverka... allt det som hör till vår kreativitet. 

Nu har vi plats för oss och alla prylar. Vi växte helt enkelt ur bostaden. Nu har vi fått både plats att arbeta och att ha en bostad som är en bostad bara. Känns bra!

Fortfarande är det lite småpyssel kvar att göra i ateljén, men så är det ju. Går inte att ta allt på en enda gång. Lite måste få växa fram, likt hantverket vi gör. 

Precis som Van Gogh och Frida Kahlo...

Hälsade på Mamma idag. Kom att tala om kreativitet och konstnärlighet. Och var den kom från och när jag började visa talanger och intresse.

Var den kommer från... ja, hela släkten på mammas sida är kreativa och konstnärliga på många olika sätt. Min mentor har varit min egen mamma, delvis mormor... och de impulser, bilder och tankar som jag får från ovan. Som en sorts kanalisering helt enkelt. De insatta skulle nog säga att det ä r kanalisering i flera av fallen.

Tydligen hade jag redan som varande två-tre år börjat att rita och måla. Naturligtvis då som det lilla barn jag var, men drivet fanns redan då. Viljan. Så det att jag säger att jag föddes som konstnär är inte bara ett skämt. Dels finns det i generna och dels hade jag drivet och viljan, samt en mamma och mormor som stöttade och hjälpte.

Och det tackar jag för!

Mamma har lärt mig massor om konst och att göra konst. I alla former. Och där hon inte kunnat har jag utbildat mig. Men mest är jag autodidakt. Det är minsann inte fy skam att vara det då även Henri Rousseau, Vincent Van Gogh och Frida Kahlo även de var det.