GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

 

Solrosornas paradis

 I augusti 2022 var jag hemma i mitt Västmanland. Bodde på en ö, som var som ett paradis bara den. Men solrosparadiset var vid Fullerö, en bit bort. 

Där fann jag det... En massa solrosor på en åker. Jag som älskar solrosor. Och där var alldeles fullt av solar. Det blev en liten video av "solskenet". 

Vad det har med konst att göra? Jo, det är en konst att filma och att göra video. 

Utställning av mina tavlor - och lång ledighet

 Long time, no see...

Det har varit en lång sommar. Inte het alla dagar. Men ibland. Augusti var varm och skön, i alla fall. Vi har haft en lång ledighet, bland annat beroende på läget i vårt land med den så kallade pandemin. Det mesta har ju stått stilla i väntan... på vadå?

Jag har jobbat i ateljén vissa dagar. Andra dagar förkovrat mig... eller bara levt latliv. Det ena utesluter inte det andra och allt behövs. Tid att reflektera ska inte uteslutas, många bra beslut kan bli tagna då. Jag gillar att få gå tillbaka in i mig själv och reflektera över livet och vad som hänt och skett. Det inre har många bra åsikter och insikter. 

En del av mina alster har fått komma på utställning som pågår till och med 18 november 2020. Var de finns syns i bilden ovan. Naturligtvis är vi tillbaka i ateljéarbete de flesta dagar, då inte annat pockar på vår uppmärksamhet. Tyvärr stannar inte livet upp bara för att vi är i ateljén även om jag skulle vilja det. 

Nya motiv finner sin plats på dukar. Motiv som tar sin tid att födas... för de har ofta sin egen vilja. Det förstår säkert ni som målar/är kreativa själva. 

Albert och Herbert - frifräsande högdjur

De där katterna!
De som fortfarande vill ha sina "gubbnamn" och inte några fina flashiga namn som påminner om hur främmande de är här på vår jord. Nä, Albert och Herbert, vidhåller de. Jag får ge mig. Framtidskatterna, med sitt bling i pannan. Eller om det är tredje ögat, det avgör var och en själv.

Nu har de tagit på sig morrhåren och anser sig underbara, färdigklädda. Redo för att ge sig ut i världen. De inser förstås att de behöver en ram att hålla sig innanför. Men inte mer. Frifräsande raskatter håller man inte hur som helst. De har ju ändå en massa nålar i vantarna. Ingen vill ju känna på nålarna. Fast dessa frifräsarkissar är snälla och rara. De spinner och blingar rart mot dig från en ljussatt vägg i bästa rummet. Lite kungliga så där... Vill ha det bästa och den bästa platsen. De sänder ut healing till den som behöver, utan krusiduller och krav. Precis som en katt gör. Inget trams här inte!

Akryl på syrafritt papper. A2. Ramas med svart ram.

Bilden är lite ljusare i verkligheten. Och katternas ögon lyser mer, blinget blingar mer.

Warglycke Art firar ett år!

Tänk att sig... det har redan gått ett helt år sedan vi blev med ateljé och liten verkstad. Underbara tider!

Nu är det ju lite trist med det där viruset som härjar högt och lågt, nära och långt borta. Vi skulle ju haft Öppet hus och firat ordentligt men som det är med risk för smitta så firar vi ändå... så här digitalt.

Så... vi bjuder på digital skumpa, digitala snittar och snacks.

Det är med stolthet vi firar vårt första år. Vi kunde och vi kan. Det vet vi ju och det vet ni också nu.

Det där viruset som grasserar har ställt till det lite med utställningar och sånt. Det får bli digitala utställningar till eländet är över. Vi har inte varit sjuka och tänker inte bli det heller! Den som vill ta en titt på en speciell tavla kan komma till ateljén en solig fin dag och be att få se den utomhus, i friska luften. Bara att höra av sig via sms. För övrigt finns vi också på Facebook och på Instagram. Hemsidan är inte ordnad än, men det ska bli framöver. Vissa saker får ta sin tid.

Men just nu... är tid att fira!

Hipp hipp hurra, för oss och vår verksamhet!

GLAD PÅSK!

Ögonblicksbilder

Inställt på grund av Coronavirusepidemi!

Vårt härliga fika med Fikagruppen på torsdagar måste ställas in för en tid på grund av riskerna med Coronasmittan.

Vi vill ju inte att någon ska bli smittad eller eventuellt sprida smitta. Några hör till riskgrupper och annars är det inte så mysigt att bli sjuk oavsett.

Nu är förhoppningen att det lugnar ner sig snart med smittspridning och att allt planar ut. Då återupptar vi torsdagsfikat igen med förnyade krafter.

Man kan ju tycka att detta med Coronan var ganska onödigt. Vilket lidande för människor och även för samhället överallt. Hela världen håller andan och går på sparlåga för denna plåga. Och som grädde på moset så hamstrar människor toalettpapper, pasta, mediciner, mm... så att det gapar tomt i hyllorna för de som inte tänkt på att i sin iver dra hem allt de orkar. Lite sunt förnuft vore att önska. Nu har några allt och andra inget. Hade det inte hamstrats hade det räckt till oss alla. Och toalettpapper tillverkas ju i vårt eget land. Så länge lastbilschaufförer kör bilarna så finns det leveranser av dasspapper.

Vi själva fortsätter som vanligt att måla och hantverka i vår ateljé... i alla fall så länge vi är friska. Och friska är vi. Än så länge. Har inte planerat annat heller. Så vi får väl se. Den som vill handla konst kan titta på bilder och få alla upplysningar om konsten som behövs för att köpa. Det löser vi.

Planeringen för utställning fortsätter som vanligt.

Välkommen hem - en serie målningar i ord och bild.

Här är alla målningarna i serien "Välkommen hem".

De är i storlek A2, målade med akryl och ramade med svart ram. Alla är till salu.

Dessa tavlor är torsdagsfikagruppens favoriter, och de sitter uppe så de kan drömma sig bort medan kaffet intas.

För den som inte vet så kommer varje torsdag varierat antal människor till ateljén för att fika på eftermiddagen. Vi snackar, beundrar konst, löser världsliga problem, skrattar, och en del handarbetar också.

Det är ett skönt gäng som har svetsats ihop. Skulle dessa torsdagar ta slut så skulle det kännas tomt. Minsann. Det är coolt med människor i ateljén, jag kan måla ändå om jag vill men föredrar att umgås. Om vi inte ska ta en eftermiddag till att måla... allihop. Det skulle vara kul.

Varför är jag konstnär då?

Ja, varför blev jag konstnär då?

För att jag kan.

För att det fanns liksom med i paketet när jag kom till världen. Och varför inte använda sig av de klenoder man får med sig i livet?

För att jag gillar det.

För att jag vill visa vad som finns i mitt huvud. Eller om det är i hjärtat det sitter och kommer från.

För att jag älskar att leka med färger. Se hur de samverkar med varandra.

Och bara för att!


Vad har du för gåvor som du fått med dig och använder dig av?


Målningen "Kosmiskt hjärta" 60 x 60

Utställning i skogen

Hur jag beslutade mig för att bli konstnär!

Det är nog mer så att jag inte beslutade mig för att bli konstnär.

Hur kan man bli något man redan är?

Jag är ju konstnär. Och har varit sedan innan jag föddes till denna värld. I mina gener finns massor med konstnärligt påbrå. Många är de konstnärer som funnits och finns i släkten. Det gäller både målningar, skrivandet och hantverkandet. Allt detta finns representerat sedan tidigare och rinner över lite här och var hos de flesta i släkten.

När jag var liten ville jag bli författare och konstnär. Redan innan skolan ville jag det. En dröm var att bli polis, men den drömmen kom senare. Dock genomfördes inte detta. Av olika anledningar, som inte har med mig att göra. Dansare, som de som dansar i bakgrunden bakom en artist var lockande. Men av olika anledningar som inte hörde till mig så blev inte det heller realiserat. Däremot blev jag en administratör. En som kan ta hand om och fixa det mesta. Det har varit mig till gagn många gånger... detta att kunna och veta det mesta som administratör. Både i jobbet och privat.

Så...

jag beslutade aldrig att bli konstnär. Jag beslutade bara att följa min läggning, mitt intresse. Och jag anser att det är lika mycket konst när jag författar som när jag målar eller snickrar ihop en talking stick eller en vandringskäpp full med dekorationer.

Många är de alster som finns i stugorna runt om i vårt avlånga land. För jag har ägnat mig åt konst och hantverk hela livet, förutom mitt arbete som administratör.

Frågor på det?


Del av målningen "Temple Anthems" - såld

PÅ GÅNG! Nya rymdliga målningar

Rymdliga målningar... eller kanske heter det rymdiga målningar. I alla fall...

fler målningar med varianter av rymden kom plötsligt fram. Lagom stora, 50 x 50 cm.

Eftersom vi inte vet allt vad som rör sig i rymden... Universum... så har jag tagit mig friheten att visa vad jag tror finns där. För där finns lite av varje. Vilket vi kommer att bli varse en dag. Eller en annan dag.

Här kommer delar av Hjärtplaneten. Den finns någonstans till höger bakom kröken vid solens kant. Där lever alla i största frid och fredlighet med varandra. Inte tjafsar och beter sig som människor på vår planet gör. Denna målning är som sagt på gång, inte färdig... så det blir säkert mer detaljer. Om inte annat mer skuggningar, vilket tar en evig tid då jag målar tunna lager på lager på lager... på lager. Det är detta som gör det vackert.

Min målning är lite som med akvareller fast akryl. Och jag började faktiskt måla med akryl, inte akvarell. Dock målar jag med lite av varje nu. Sånt som fungerar. Men mest akryl. För tillfället.

Varde ljus...

eller ”jag är ljus, jag är kärlek, jag är”.

Ljus är det ju, och vi blev lite kära i lampan. Eller lite mer kära... då vi grejade två stycken lika. 

Och hur hör detta till målning och hantverk? 

Jo, kära maken har i sin lilla verkstad tillverkat konsoller och sett till att vi kunde montera lamporna bättre än att bara snurra sladden runt konsollen som ju är det vanligaste sättet.

Nu balanseras ljuset på ett bättre sätt i vårt vardagsrum.


Har du fallit för denna typ av lampa? Eller är det fult och hemskt?

Pågående målningar

Just nu målar jag på sex olika målningar med universum som bakgrund.

Här är en av dem. Inte riktigt klar... ibland måste saker och ting mogna, som jag ju sagt förr.

Jag tycker att den märkliga gröna färgen runt om blev väldigt bra. Syns än bättre i ateljén. Sedan jag tog bilden så har lite mer detaljer krupit dit. Och nu står den åter igen på tillväxt. Eller kanske den är färdig. Vi får se.

Maskeringsvätska

Ibland vill man inte ha färg på ett visst ställe... men det kan vara knepigt att hålla färgen borta från där den inte ska vara. Då finns det ett bra knep. Maskeringsvätska.

Tidigare har jag köpt flaskan med vätska och målat med pensel. Luktar bläää… som om katten har kissat på fel ställe... och gör penslarna urusla att använda till annat. Trots rengöring.

Nu testar jag pennan ovan. Är inte riktigt nöjd med den. Men det kan vara att den inte "gått igång" på rätt sätt. Att jag behöver pumpa mer med den för att vätskan ska rinna fram och göra maskering där jag vill ha. Fördelen med pennan är att det blir smala streck... inte på samma klumpiga sätt som penslar gör.

Har också sett att det finns andra förpackningar med ännu finare spets. Blir till att testa dem med. Någon dag.

Vaxpasta

Inka Gold vaxpasta från Viva Decor...

är en ny stjärna på min målarhimmel. Nä, jag har ännu inte testat den själv, bara sett videos hur man använder detta. 

Den finns i ganska många färger. Min favorit just nu är den i turkos och gyllene guld. Fast de andra går inte av för hackor heller. Gulliga små burkar med skruvlock. Som snusdosor... fast bättre. Och jag snusar ju inte. 

Till min önskelista!

TILL SALU - till förmån för Australiens djur

Australiens änglar - de som kommer med det svalkande regnet. Kraftfull tavla i mättade färger.

Akryl på bomullsduk. Monterad på träskiva och ramad med svart träram. Storlek 47,5 x 22,5 cm.

Pris 1200 SEK + porto.

Här kan du läsa om vart pengarna går.

Intresserad? Hör av dig!
nina at warglyckeart.se

Uluru-koalan. Ett av alla djur som fått lida på grund av bränderna i Australien. Den här vilar ut efter vedermödorna, i bakgrunden börjar träden få små gröna blad igen... av ren växtvilja. Naturen vill leva. Alla vill leva.

Akryl på bomullsduk. Monterad på kilram av trä och ramad med svart träram.
Storlek 110 x 42 cm.

Pris 2500 SEK + porto.

Här kan du läsa om vart pengarna går!

Intresserad? Hör av dig! 

nina at warglyckeart.se

Dela gärna och tipsa kompisar!

När tavlor flyttar hemifrån - Temple Anthems/Tempelhymner

I skogen, vid tempelruinen. 
Månen skiner rund och blank mot en mörkblå himmel. Lugnet är påtagligt här. Träden vilar och bidar, blommorna är upptagna med att beundra månen högt ovanför deras värld. Här och där hörs små steg från olika djur som inte sover. Men det är ändå lugnt och tyst. Stående vid tempelruinens vägg, tittar jag ut genom det som en gång var blyinfattade fönster… och då kan jag höra dem. Hymnerna som sjungits här i århundraden. Vackert. Vemodigt. Slingrar sig genom natten. Minner om de som varit. Förunderligt. Fantastiskt.

Det är som att tiden stannat upp. Jag lyssnar och tittar på det som en gång var slottet dit templet hörde. Fortfarande är det ganska intakt. Men tidens tand har varit där också. Men skönhet förgås inte så lätt. Trotsigt pekar tornen mot himlen och visar var månen finns.

Snart har träden och växterna tagit tillbaka allt. Då skall ändå den som har rätt hörsel höra hymnerna… där det gamla templet en gång låg. Kanske till och med se det för sina ögon…

Den här blev snabbt en favorit för en trevlig människa. Så den har fått ett nytt hem och jag levererar denna personligen... vilket inte blir en vana. Jo, om samma person köper fler, så blir det nog så. 

Star people

En sån där tavla som målade sig själv. Plötsligt var folket bara där. Överraskade både mig och omgivningen. Då var det bara att tacka och ta emot. För vill en tavla målas så ska den målas, oavsett om det sker utan att det var meningen från början eller inte.

Men... jag är nöjd med den. Den är intensiv och syns, men är inte påträngande. Och Star people står bara där utan att tjata och stoja. De vill bara vara med, helt enkelt.

Akryl på duk, ramad i svart. 47,5 x 22,5 cm.

Peru

När jag rotar runt i det som inte är klart... inte för att jag har så stort antal sådana saker... så kan jag hitta det som behövt mogna och ligga till sig. Denna tavla var en sådan. Nu är den klar och ramad. Och ser lite bättre ut i ram än bara så här, fotat från höften i all hast.

Akryl på papper med svart ram. 50 x 70 cm.

Verktygsvagnen

Skruvdragare/borrmaskin. Något jag insett att jag också behöver. När man hantverkar, inte bara med penslar... utan med även annat och på och av annat så behövs en bra smidig skruvdragare-borrmaskin. Så detta är vad jag önskar mig till min verktygsvagn.

I verktygsvagnen, där skruvdragaren saknas, finns lite annat smått och gott som behövs till tillverkning i ateljén och till utställningar.  

Naturligtvis kunde jag inte motstå rosa grejor... bara för att. Och för att så kallat riktiga män inte ens vill ta i dem med tång. Maken däremot har inget emot dessa rosa verktyg. Men han har sina och jag har mina.

Att själv spänna upp duken på kilram

 Jag gillar ju det där att ha målarduken fri och kunna vrida och vända på den och till och med hänga upp den vid behov. Detta gör att jag ganska ofta målar på dukar utan kilram. Då kan jag göra som jag vill med duken, till och med knyckla ihop den för märkliga effekter.

När det är små dukar så går det ganska bra att dra i dem och spänna med handkraft... dvs bara med fingrarna som hjälp. Då det blir större format behövs en spänntång. Så nu har jag införskaffat en sådan. Och vilken skillnad! Nu går det inte så hårt åt mina fingrar och jag går inte från ateljén med ömma fingrar och får vänta till det går över. Nu tar jag tången och drar lite lagom och duken sträcks så fint och elegant.

Man ska ha vettiga verktyg! Unna sig det. Allt går så mycket lättare då.

Hur gick det med Australienmålningarna?

Jodå, det gick alldeles utmärkt. Både första tavlan och andra lite större tavlan är nu klara och ramade. Färdiga för att se dagens ljus i gruppen för Australiens djur. Gruppen där vi visar och säljer vad vi gjort för djurens skull och där pengarna går oavkortat till just djuren.

 Så här skissar jag med kol innan målning. Inte alltid så lätt att bara på fri hand dra dit färgen och få den precis som det ska vara. Speciellt inte på en liten gullig koala.

Så här blev koalan. Den är naturligtvis trött efter branden och måste ta igen sig. Läste om att vissa träd redan en vecka efter att de brunnit hade skickat ut små gröna blad och ville leva och växa. Målade naturligtvis en så positiv händelse... så de brända träden har börjat grönska hos min koala. I bakgrunden finns också Uluru, Australiens fina berg.

Första tavlan med änglarna, "Australiens änglar" - de som skulle beskydda och sända milt eldkvävande regn är 47,5 x 22,5 cm.
Andra tavlan med koalan, Uluru-koalan" mäter 110 x 42 cm.
Båda tavlor är målade med akrylfärger på bomullsduk, ramade med svart ram.

Återkommer i ett separat inlägg hur du gör om du vill köpa en av dem. Pengarna går till WWF och är öronmärkta för koalorna.

Jag målar för Australien!

Australien brinner! Det har väl inte undgått någon. Människor lider. Djur lider. Inget är som det brukade vara. 

Jag fick en tanke att det måste ju gå att göra en god sak för Australien även om man som jag befinner sig i lilla Sverige. Tanken kom att jag kan ju måla och skänka inkomsten från målningen till ett gott ändamål i Australien. Sagt och gjort... 

jag har målat. Inte bara en målning, utan fyra stycken, varav två ska vara med och stötta Australien.

Mer om detta kommer! Och naturligtvis hur man köper målningarna och vart pengarna går. Ingen hemlighet alls vad gäller det som försäljningen ger.

God Jul & Gott Nytt År!

Planering inför nya året, och ambulansbesök

På annan ort för årsplanering i lugn och ro, fritt från de vanliga störningarna. Och vi har hunnit långt i planeringarna... men allt går inte att planera. Lite utrymme finns för snabba beslut och roligheter, eller omstuvning i almanackan.

Det hela höll på att gå om intet... redan första kvällen fick jag en större allergisk reaktion. Så jag har i skarpt läge testat hur ambulansvård i Jämtlands glesbygd fungerar. Och det fungerar bra! Ambulanspersonalen kunde hjälpa mig på plats så jag slapp åka tjugo mil enkel väg till Östersund. Mycket var väl också tack vare att andningen denna gång inte var påverkad. Någon gång ska man ha tur!

Advent och jul i ateljén

 Lite märkligt när en fejkblomma blommar över och tappar sin blomma... Bredvid en bild på sötgossen som brukar hjälpa till att måla och är en hejare på det.

 Vackert ljussatt även utanför ateljén, med julgran och ljuskedja på lusthuset. Tacksamt med vacker belysning även utanför vår kära ateljé.

 I ateljén har vi nu satt upp ännu en stång i taket och hängt härliga tjocka gardiner som går att dra för lagom mycket för att få en mysig ombonad sittdel.

 Svarta stolar och röda dynor, röda filtar varav några med guldglitter samt fina lyktkuddar gör julfint.

 Brickbordet kommer nu att bytas ut till ett pelarbord i äldre stil. Stadigt och bra att fika vid. Och kommer hunden Alice så viftar hon inte omkull bordet med sin glada svans.

 Vi har hängt om tavlorna också, och bytt plats på trummorna, skallran och talking stick. Benbockarna fungerar som avlastningsbord och arbetsbord.

 Lite nytt och lite gammalt.

Vår mysiga ateljé är väl värd ett besök. Antingen att man kommer ner och snackar lite, köper en tavla eller fler... eller kommer på en prova-på-att-måla-session.

Let the magic happen...

Min nya almanacka sätter målen. Detta står skrivet när jag slår upp den...

så passande för mig.

Glöggmingel i ateljén, första advent 2019

I söndags, på första advent, hade vi glöggmingel i ateljén. En privat tillställning denna gång. Planerar att ha detta som ett öppet evenemang till nästa år.

I alla fall var detta lyckat. Ateljén i julprytt skick är mysig, än mer än i vanliga fall. Och när vi nu gjort i ordning en mer avskild sittdel för fika och snack så blev det ännu bättre. Tända marschaller utanför välkomnade och adventsljusstaken och adventsstjärnan lyste i fönstren. Inne var det tända ljus i lyktor. Deltagarna var mycket nöjda och stannade länge. Ett bra betyg...

som vi tar med till planeringen för nästa år.

Hallå rymden...

 Stegen är bara ditmålad med vit kolpenna och den är borttagen från originalet. Stegen lär återkomma på en eller annan målning.

 Nädå, planeten har inte fått häng på den ljusa sidan, det är en synvilla... eller rättare sagt en kameravilla.

Kan sägas att jag hade kul när jag målade dessa planeter i rymden. Att utforska detta... igen. För jag har gjort det förr. Och jag gör det i meditationer.

Nu återstår att vidareutveckla detta.